Hälsobringande bubbel

NÄRINGSLIVET AV: Matilda Skoglöw 2021-07-05

Hälsobringande bubbel

På 1700-talet blev hälsobrunnar en samlingsplats för såväl kungligheter som fattiga. Samtidigt lades grunden till företagen i dagens storskaliga vattenindustri.

Artikeln publicerades i vår tidskrift Företagshistoria nr 4 2018.

Prenumerera på tidskriften Företagshistoria!

Vatten är en livsnödvändig resurs för människan och central inom många av världens religioner. I forntida Sverige var det till exempel inte ovanligt att myter, kulter och offer hade med vatten att göra. Att dricka vatten för hälsans skull är också traditions­fyllt. Redan i antikens Grekland ansågs vatten från särskilda källor kunna göra människor mer friska. Jakten på svenska mineralvattenkällor började emellertid inte förrän på 1600-talet när det trettioåriga kriget rasade i Europa. Då lärde sig svenska officerare att ”dricka brunn” på kontinenten och ville ta traditionen med sig hem till Sverige. Samma mål hade Gustav Soop, lagman i Östergötland och generalguvernör åt drottning Hedvig Eleonora. Soop såg behovet av kurorter i Sverige och planerade att starta rikets första hälsobrunn.

Samhällets stöttepelare

MEDEVI BRUNN VISADE VÄGEN
I samband med att Gustav Soop köpte Medevi Säteri norr om Motala hörde han talas om källorna i Medevi. Undersökningar och analyser följde. Tursamt nog visade sig vattnet i Medevi brunn vara en fullträff – en surbrunn, perfekt för kurorts­verksamhet.

1678 bestämde sig Soop för att satsa på företagsidén och i närheten av källan bygga brunnshus, badhus, värdshus, kyrka samt olika gästbyggnader. Han anställde också Urban Hjärne som ansvarig brunnsläkare. I dag räknas Medevi Brunn som Nordens äldsta hälsobrunn men Gustav Soop fick inte njuta länge av sin skapelse. Efter Soops bortgång 1679 drevs Medevi Brunn i 60 år vidare av flera kvinnor, bland annat Anna Maria Soop och hennes dotter Eleonora Margaretha.

Teorin bakom fördelarna med att dricka brunn grundade sig i tanken om att kroppen har fyra kroppsvätskor som ständigt måste vara i balans. Om vätskorna kommer i obalans blir människor sjuka. Ett sätt att undvika obalans var att dricka mycket vatten, gärna med mineraler i.

Satsningen i Medevi följdes av nyöppnade brunnar i exempelvis Sätra, Porla och Ramlösa. Vid denna tid hade vatten länge haft dåligt rykte som livsmedel i Sverige men tack vare hälsobrunnarna vände trenden. Snart ansågs vatten vara likvärdigt med medicin och ha förmåga att bota såväl inre som yttre krämpor. Teorin bakom fördelarna med att dricka brunn grundade sig i tanken om att kroppen har fyra kroppsvätskor som ständigt måste vara i balans. Om vätskorna kommer i obalans blir människor sjuka. Ett sätt att undvika obalans var att dricka mycket vatten, gärna med mineraler i.

Under 1700-talet blev svenska hälsobrunnar riktiga turist­magneter. Människor från hela landet vallfärdade till kurorterna för att lindra olika typer av sjukdomstillstånd.

Ramlösa-kiosk vid Stockholmsutställningen, 1930. Ur Föreningen Svensk
Forms arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

EN SMAK AV LYX
År 1700 grundades Sätra Brunn, sydväst om staden Sala. Till brunnen i Sätra kom människor från samtliga samhälls­klasser; kunglighet och adel samsades med bönder och landets fattigaste. Gästerna ordinerades att varje dag dricka uppemot sju liter vatten och mellan glasen promenera runt i brunnsparken.

Kurortsbesökare uppmuntrades att prata med varandra under promenaderna men eftersom negativa känslor riskerade att minska mineralvattnets effektivitet var samtal om pengar, religion eller politik strängt förbjudna. När det obligatoriska vattenintaget var avklarat kunde gäster roa sig med sociala tillställningar och utflykter.

Varannan flaskvatten

För dem som hade råd innebar besök på kurort en smak av lyx. Hotellen var flotta, maten god och societeten redo för mingel. Hälsobrunnarna fick med tiden också en funktion som äktenskapsmäklare dit ogifta släktingar skickades för att hitta en lämplig partner. Men trots tillgängliga nöjen var brunnsdrickandet omgärdat av strikta regler. Kurorterna hade möjlighet att upprätta egna ordningslagar och för den som bröt mot reglerna följde förvisning eller rättegång.

Loka Brunn i Närke, 1880. Digitalisering: Azad Karimi, Hallwylska
museet. Originalfoto: Aug. Wahlström.

RAMLÖSA, LOKA OCH PORLA
I juni 1707 öppnade Ramlösa Brunn sina portar under ledning av Johan Jacob Döbelius, läkare och professor i praktisk medicin. Ramlösa ligger utanför Helsingborg i Skåne och Döbelius hade åren innan invigningen gjort flera undersökningar av platsen som var känd för sina järnhaltiga källor. Ryktet om vattnet i Ramlösa och dess påstådda botande effekt spred sig snabbt bland landets societet. Gäster från både Sverige och Danmark vallfärdade till orten och Ramlösa Brunn utvecklades så småningom till en form av sjukhus.

I likhet med trakterna runt Ramlösa var Loka brunn i Västmanland långt innan kurortens uppstart känd för sina vattentillgångar. Vattnet vid Loka beskrevs som friskt och rent. Loka Brunn öppnade 1720 och fick fyra decennier senare kungliga privilegier. Många namnkunniga svenskar har genom åren druckit av brunnen vid Loka. Vid mitten av 1740-talet besökte exempelvis Carl von Linné Loka Brunn och lovordade källans vatten.

Fräschörens dyra hjälpmedel

Storhetstiden började emellertid 1761 när Sveriges kung Adolf Fredrik med familj kom till anläggningen för att bota kungens envisa migrän. I Loka ordinerades Adolf Fredrik 6–8 liter brunnsvatten per dygn och när han reste hem två veckor senare sägs migränen ha varit botad. Under 1800-talet byggdes Loka Brunn ut och behandlingarna kom med tiden att fokusera mer på massage och bad i stället för själva intaget av vatten.

Även om flera tidigt etablerade brunnar nådde stor framgång fanns anläggningar vars rykte tog fart i ett senare skede. Ett sådant exempel är Porla Brunn i Närke. Brunnen i Porla öppnade redan 1724 men var under hela 1700-talet relativt okänd bland allmänheten. Efter att Jöns Jacob Berzelius besökt källan 1806 fick kurortsverksamheten i Porla emellertid ett uppsving.

Berzelius genomförde analyser av brunnsvattnet som visade att vattnet i Porla innehöll höga halter av både järn och kolsyra. Porla Brunn blev därefter en viktig källa för behandling av sjukdomar som gikt och reumatism. Bland annat besökte författaren Selma Lagerlöf orten.

Varannan vecka, direkt i mejlen.

MINERALVATTEN PÅ FLASKA
Att besöka kurorter och dricka mineralvatten blev en omtyckt sysselsättning i 1700-talets Sverige. Men för den som ville bota sjukdom var brunnsvatten en dyr medicin. Det upplevde Torbern Bergman, svensk naturforskare och kemist. Bergman hade sviktande hälsa och var en flitig besökare vid olika hälsobrunnar.

Carlsberg – en 20-åring med lång historia

Men mineralvatten importerades också från utlandet och såldes för höga summor på flaska. Torbern Bergman köpte ofta sådana flaskor men insåg att det i längden var ohållbart. I förhoppning att kunna framställa konstgjort mineralvatten började han därför undersöka vilka ämnen vatten från olika källor bestod av. Bergman konstaterade att vattnet innehöll en dittills okänd syra, bikarbonat samt olika mineralsalter i varierande mängd. Syran som Bergman hittade och valde att kalla lyftsyra är det vi i dag känner till som kolsyra.

Porlas monter med värdinnor under utställningen ”Vårt dagliga bröd”,
1935. Fotograf: Fredriksson och Malmström. Ur Carlsberg Sveriges arkiv
hos Centrum för Näringslivshistoria.

Torbern Bergman konstruerade en apparat som framställde kolsyrat mineralvatten med exakt samma egenskaper som det naturliga. Han skrev om sina upptäckter i artikeln ”Bitter-, Selzer, Spa- och Pyrmonter-Vatten samt deras tillredning genom konst”. Det dröjde inte länge innan fabriksmässig tillverkning av mineralvatten tog fart, redan på 1790-talet fanns bara i Stockholm ett tiotal sådana fabriker. Men Torbern Bergman blev trots vattenintaget inte kvitt sin sviktande hälsa. Sommaren 1784 blev han svårt sjuk och åkte till hälsobrunnen i Medevi där han också dog, 49 år gammal.

1906 såldes Ramlösa-vatten för första gången utanför kurorten men precis som med importerat mineralvatten var intresserade köpare tvungna att ta sig till närmaste apotek.

Under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet tog aktiebolag över driften vid flera av landets största kurorter, till exempel Medevi, Porla och Ramlösa. Runt förra sekelskiftet började produkter med svenskt mineralvatten dessutom att synas utanför de avgränsade brunnsområdena. 1906 såldes Ramlösa-vatten för första gången utanför kurorten men precis som med importerat mineralvatten var intresserade köpare tvungna att ta sig till närmaste apotek.

Den effektiva människans matställe

1912 började den första fabriken vid Ramlösa att buteljera vattnet direkt vid källan för att garantera dess kvalitet. Andra var inte långt efter – Porlas första flaska med vatten producerades 1923. Med tiden blev mineralvatten en populär dryck på varje familjs bord och industrin utvecklades. 1990 lanserade Ramlösa sin första smak, citrus, som fortfarande är populär.

Trots att majoriteten av de svenska hälsobrunnarna har försvunnit under det senaste seklet lever vattnets popularitet kvar. Mineralvatten från anrika källor fyller Sveriges butikshyllor och på överlevande kurorter kan gäster än i dag njuta av mat, avkoppling och gemenskap.