Hälsobringande bubbel

Vatten är en livsnödvändig resurs för människan och central inom många av världens religioner. I forntida Sverige var det till exempel inte ovanligt att myter, kulter och offer hade med vatten att göra. Att dricka vatten för hälsans skull är också traditions­fyllt. Redan i antikens Grekland ansågs vatten från särskilda källor kunna göra människor mer friska. Jakten på svenska mineralvattenkällor började emellertid inte förrän på 1600-talet när det trettioåriga kriget rasade i Europa. Då lärde sig svenska officerare att ”dricka brunn” på kontinenten och ville ta traditionen med sig hem till Sverige. Samma mål hade Gustav Soop, lagman i Östergötland och generalguvernör åt drottning Hedvig Eleonora. Soop såg behovet av kurorter i Sverige och planerade att starta rikets första hälsobrunn.

Samhällets stöttepelare

MEDEVI BRUNN VISADE VÄGEN
I samband med att Gustav Soop köpte Medevi Säteri norr om Motala hörde han talas om källorna i Medevi. Undersökningar och analyser följde. Tursamt nog visade sig vattnet i Medevi brunn vara en fullträff – en surbrunn, perfekt för kurorts­verksamhet.

1678 bestämde sig Soop för att satsa på företagsidén och i närheten av källan bygga brunnshus, badhus, värdshus, kyrka samt olika gästbyggnader. Han anställde också Urban Hjärne som ansvarig brunnsläkare. I dag räknas Medevi Brunn som Nordens äldsta hälsobrunn men Gustav Soop fick inte njuta länge av sin skapelse. Efter Soops bortgång 1679 drevs Medevi Brunn i 60 år vidare av flera kvinnor, bland annat Anna Maria Soop och hennes dotter Eleonora Margaretha.

Teorin bakom fördelarna med att dricka brunn grundade sig i tanken om att kroppen har fyra kroppsvätskor som ständigt måste vara i balans. Om vätskorna kommer i obalans blir människor sjuka. Ett sätt att undvika obalans var att dricka mycket vatten, gärna med mineraler i.

Satsningen i Medevi följdes av nyöppnade brunnar i exempelvis Sätra, Porla och Ramlösa. Vid denna tid hade vatten länge haft dåligt rykte som livsmedel i Sverige men tack vare hälsobrunnarna vände trenden. Snart ansågs vatten vara likvärdigt med medicin och ha förmåga att bota såväl inre som yttre krämpor. Teorin bakom fördelarna med att dricka brunn grundade sig i tanken om att kroppen har fyra kroppsvätskor som ständigt måste vara i balans. Om vätskorna kommer i obalans blir människor sjuka. Ett sätt att undvika obalans var att dricka mycket vatten, gärna med mineraler i.

Under 1700-talet blev svenska hälsobrunnar riktiga turist­magneter. Människor från hela landet vallfärdade till kurorterna för att lindra olika typer av sjukdomstillstånd.

EN SMAK AV LYX
År 1700 grundades Sätra Brunn, sydväst om staden Sala. Till brunnen i Sätra kom människor från samtliga samhälls­klasser; kunglighet och adel samsades med bönder och landets fattigaste. Gästerna ordinerades att varje dag dricka uppemot sju liter vatten och mellan glasen promenera runt i brunnsparken.

Kurortsbesökare uppmuntrades att prata med varandra under promenaderna men eftersom negativa känslor riskerade att minska mineralvattnets effektivitet var samtal om pengar, religion eller politik strängt förbjudna. När det obligatoriska vattenintaget var avklarat kunde gäster roa sig med sociala tillställningar och utflykter.

Varannan flaskvatten

För dem som hade råd innebar besök på kurort en smak av lyx. Hotellen var flotta, maten god och societeten redo för mingel. Hälsobrunnarna fick med tiden också en funktion som äktenskapsmäklare dit ogifta släktingar skickades för att hitta en lämplig partner. Men trots tillgängliga nöjen var brunnsdrickandet omgärdat av strikta regler. Kurorterna hade möjlighet att upprätta egna ordningslagar och för den som bröt mot reglerna följde förvisning eller rättegång.

RAMLÖSA, LOKA OCH PORLA
I juni 1707 öppnade Ramlösa Brunn sina portar under ledning av Johan Jacob Döbelius, läkare och professor i praktisk medicin. Ramlösa ligger utanför Helsingborg i Skåne och Döbelius hade åren innan invigningen gjort flera undersökningar av platsen som var känd för sina järnhaltiga källor. Ryktet om vattnet i Ramlösa och dess påstådda botande effekt spred sig snabbt bland landets societet. Gäster från både Sverige och Danmark vallfärdade till orten och Ramlösa Brunn utvecklades så småningom till en form av sjukhus.

I likhet med trakterna runt Ramlösa var Loka brunn i Västmanland långt innan kurortens uppstart känd för sina vattentillgångar. Vattnet vid Loka beskrevs som friskt och rent. Loka Brunn öppnade 1720 och fick fyra decennier senare kungliga privilegier. Många namnkunniga svenskar har genom åren druckit av brunnen vid Loka. Vid mitten av 1740-talet besökte exempelvis Carl von Linné Loka Brunn och lovordade källans vatten.

Fräschörens dyra hjälpmedel

Storhetstiden började emellertid 1761 när Sveriges kung Adolf Fredrik med familj kom till anläggningen för att bota kungens envisa migrän. I Loka ordinerades Adolf Fredrik 6–8 liter brunnsvatten per dygn och när han reste hem två veckor senare sägs migränen ha varit botad. Under 1800-talet byggdes Loka Brunn ut och behandlingarna kom med tiden att fokusera mer på massage och bad i stället för själva intaget av vatten.

Även om flera tidigt etablerade brunnar nådde stor framgång fanns anläggningar vars rykte tog fart i ett senare skede. Ett sådant exempel är Porla Brunn i Närke. Brunnen i Porla öppnade redan 1724 men var under hela 1700-talet relativt okänd bland allmänheten. Efter att Jöns Jacob Berzelius besökt källan 1806 fick kurortsverksamheten i Porla emellertid ett uppsving.

Berzelius genomförde analyser av brunnsvattnet som visade att vattnet i Porla innehöll höga halter av både järn och kolsyra. Porla Brunn blev därefter en viktig källa för behandling av sjukdomar som gikt och reumatism. Bland annat besökte författaren Selma Lagerlöf orten.