Om vi tillåter oss att sätta en modern etikett på en historisk ekonomi så var Sverige en »tigerekonomi«. Under de senaste femtio åren hade Sverige gått från att ha varit ett efterblivet agrart land till en fullfjädrad industrination. Flera omständigheter hade bidragit till detta: råvaror i överflöd, smarta ingenjörer, och drivna entreprenörer. Men en nyckelfaktor var några framåtriktade politiker som arbetade i samklang med näringslivet. Bland de många viktiga politiska beslut som togs är det framför allt ett som bör framhävas – och det är ett beslut som inspirerades från franskt håll.
Jag syftar på den näringspolitiska revolution som ägde rum en lördag den 18 juni 1864 på slottet, under en konselj i närvaro av Kung Karl den femtonde. Då undertecknades förordningen om utvidgad näringsfrihet som bestämde att »enhvar svensk man och kvinna fick starta och driva företag uti konungariket Sverige«.
Bakom denna reform låg en av Sveriges främsta statsmän – någonsin. Finansministern Johan August Gripenstedt, som ägnade sin politiska gärning åt att modernisera Sverige. I ministären De Geer drev han igenom reformer som saknar historiskt motstycke i betydelse för företagande. Han agerade på kant med såväl adeln som arbetarklassen, men ofta nog med stöd från en förstående kungamakt.
Gripenstedt var även frankofil. Han inspirerades tidigt av Frédéric Bastiat, den franska frihandelsprofeten. Bastiat och Gripenstedt brann båda för frihandel och fri rörlighet över nationsgränser för såväl varor som människor, och motsatte sig merkantilism och klåfingriga regeringar. Just idag är idéarvet från Bastiat och Gripenstedt värt att påminna sig om, då frihandelns utveckling än en gång diskuteras, nu inom ramen för Transatlantic Trade and Investment Partnership (ttip).
Då, vid 1800-talets slut, motsatte sig aktörer från både höger och vänster frihandel. Samtidigt hade frihandeln även många förespråkare i Sverige. Den nya mediabransch som utvecklades, med böcker och tidningar som spreds snabbare och vidare än tidigare, skapade utrymme för viktiga frihandelsröster. Texter från Emilia FlygareCarlén och Wendela Hebbe bereddes plats av tidningsmakare som Lars Johan Hierta, grundaren till Aftonbladet. Under de här åren reste svenska ingenjörer och affärsmän över hela världen för inspiration och information. Fast 1897 kom världen till Sverige istället, för den Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm, eller Stockholmsutställningen. Stockholm var 1897 för övrigt världens mest telefonuppkopplade stad, och Stockholmsutställningen var den första där man kunde ringa direkt till vissa utställningsmontrar.
Vi svenskar vill gärna även säga att vi spelade en fundamental roll redan vid världsutställningen 1889 i Paris. Eiffeltornet hölls nämligen ihop med bultar från Borgsviks bruk i Värmland. Att svensk kvalitet åtnjöt gott internationellt rykte förklarar kanske även varför Jules Verne, i sin En världsomsegling under havet, lät kapten Nemos ubåt Nautilus drivas med en motor från svenska Motala Verkstad.
Samma Motala Verkstad byggde, i verkliga livet, 57 av världens första oljetankers att användas i Kaspiska havet av oljebolaget Branobel, som drevs av bröderna Robert och Ludwig Nobel. Deras mer kände bror Alfred bodde även han där i tider, men hans huvudsakliga huvudsakliga bostad sedan 1870-talet var i Paris. Alfred blev kvar i Frankrike nästan fram till sin död och hans berömda testamente skrevs, som vi alla vet, under på Svenska Klubben i Paris år 1895.
Tillbaka till 1915 års tigerekonomi i Sverige! Sedan näringsfriheten hade etablerats 1864 hade Sveriges utveckling till en industrialiserad ekonomi skett i en imponerande takt. Under de här 50 åren grundades flera av de globala svenska företag vi fortfarande känner igen, som Electrolux, skf, Alfa Laval och Atlas Copco. Frihandeln drev kraftigt den här tillväxten. Världsmarknaden har aldrig varit friare för handel och utbyte av arbetskraft. Det rådde inte ens passtvång i Europa förrän första världskriget. För energiska entreprenörer med global utblick var möjligheterna nästan obegränsade.
Ett sådant »power couple« bland svenska entreprenörer var Lars Magnus och Hilda Ericsson. Han startade ett litet företag som fortfarande bär deras efternamn. På den tiden rymdes hela bokföringen i en liten kassabok, som vi idag är stolta att få ta hand om på Centrum för Näringslivshistoria i Stockholm. Medan Lars Magnusreste över hela världen höll Hilda ställningarna hemma i Stockholm. På flera sätt var hon företagets verkliga vd – utom till namnet, förstås. Jag brukar säga att paret drev Ericsson enligt principen Management by Love Letters. I Ericssons arkiv har vi ett antal sådana brev mellan makarna Ericsson, där de utbyter tankar om såväl företaget som familjen och vännerna. Ericsson var ju tidigt i Frankrike och många andra svenska företag följde efter. Alfa Laval, med produkter för mjölkproduktion, startade i Courbevoie på 1920-talet. aga, som levererade fyrhus, följde snart därpå. Lite senare kom Atlas Copco, vars pneumatiska borrar användes när Paris tunnelsystem byggdes ut till Neuilly, Etoile och La Défense. I mer modern tid har detaljister som ikea och h&m byggt stora verksamheter i Frankrike.
Som jag försökt visa hade Sverige redan 1915 – oåterkalleligt! – slutit upp bakom en utveckling som bygger på öppenhet, nyfikenhet och anpassning Det sätt som Gripenstedt införde Bastiats idéer i det svenska samhället är fortfarande grundläggande för vårt sätt att göra affärer. Vad större är, dessa tankar om frihandel dominerar nu det internationella affärslivet i de flesta av världens länder.
Vilket förstås gör mig lite nyfiken. Om 100 år, vilka företag finns kvar av dagens omskrivna Spotify, Klarna och Mojang i Sverige; eller Deezer, DailyMotion, eller BlaBlaCar i Frankrike? Eller viktigare, oavsett vilka företag som fortfarande finns kvar då, kommer den tidens historiker kunna säga att vi som länder fortsatte omfamna frihandel och de möjligheter som öppen internationell handel ger för tillväxt? Jag är optimist och tror på just det.