Från siffergranskning till professionellt omdöme
VISA BILDTEXT
Ur Esseltes historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

NÄRINGSLIVET AV: Johanna Junglert 2023-10-21

Från siffergranskning till professionellt omdöme

Enligt ordboken betyder ordet ­yrkes­språk ”språk som används (sins­emellan) av ­yrkesfolk”. Genom ett yrkes­språk kan kunskap inom en profession förmedlas, och samtidigt fungerar det också som en markör av vilka som ingår i professionen.

Artikeln publicerades i tidskriften Balans.

Spår av revisorers nuvarande yrkes­språk kan skönjas redan i den första kända revisions­­berättelsen från 1652, för ­Norr­ländska Tjäru­handels­­kompaniet. I den ger nämligen de sex revisorerna företags­­ledningen ansvarsfrihet.

Kunskapen om revisorers yrkes­språk från 1600- och 1700-talen är i övrigt ganska knapp. Men studier av revisions­berättelser mellan det senare delen av 1600-talet och fram till den första halvan av 1700-talet visar att revisorerna på rätt kreativa sätt värderade företags­ledningarnas arbete. Revisorn vid Surahammars bruk går till exempel i en revisions­berättelse hårt åt brukets inspektor:

”[…]varit så länge vid Sura, att Han fått Syra i hufvudet, efter han vårdslösar”.

Läs också: Kraschen satte ljuset på bokföring och revision

Få vårt nyhetsbrev, varannan vecka, direkt i mejlen.

Därefter har revisorn hänvisat till bibeln för att under­stryka sitt missnöje, han hänvisar till Jeremias kap. 50 vers 31–32:

”Si. Du stålte, jag will till dig, säger Herren Herren ­Zebaoth; ty din dag är kommen, dine hem­söknings­tid. Då skal den stålte störta och falla, så att ingen skall upprätta honom: Jag skall uptända hans ­städer med eld, den uptära skal alt det der omkring är”.

Men utvecklingen visar också hur ett yrkes­språk under samma tid började ta sin form; revisorerna uttalade sig om företagens förvaltning, ­räken­skaperna och ansvars­­frihet för företags­ledningen.

Läs också: Näringsfrihetens historia

I slutet av 1800-talet och fram till mitten av 1900-talet blev revisorernas språk alltmer neutralt och formuleringar om till­styrkanden och hänvisningar till siffer­granskning och ansvars­frihet uppträdde i ökad utsträckning i revisions­berättelserna. Ett exempel från tiden är en revisions­berättelse från 1889 av Söderköping telefon­förening. I den är revisorerna dock inte helt neutrala och passar på att uttrycka sin tack­samhet för styrelsen:

”Förutom dessa anmärkningar äro böckerna förde med ordning och reda och få revisorerne till styrelsen framhäva sin tack­samhet för deras nit och omtanke för föreningen under det förflutne året samt tillstyrka full ansvars­frihet.”

Med den nya aktie­bolags­­lagen 1944 detalj­reglerades vad som skulle ingå i en revisions­berättelse, så som uttalanden om balans­räkningen. Detta med­förde ett utvecklat yrkes­språk. Mellan 1970-talet och fram till 2010-talet gav FAR ut mallar för revisions­berättelser, och revisions­­berättelserna från tiden vittnar om att dessa användes i stor utsträckning. Detta medförde en likformighet i språket och fack­termerna som skulle ­beskriva revisorernas ansvar och arbete ökade.

Läs också: Inflytelserik doldis

Yrkes­språket är i ständig utveckling. Det märks till exempel i FAR:s mallar från 2016, som innehåller en del nya fack­termer. Exempel på termer som till­kommit under senare år:

  • Professionellt omdöme
  • Intern kontroll
  • Fortsatt drift
  • Framtida händelser
  • God revisorssed i Sverige

Andra facktermer har försvunnit. Ett exempel är ordet siffer­granskning som inte längre används. Även värderade formuleringar, som till exempel starka vitsord om företags­ledningens förmågor och för­tjänster, har försvunnit från revisorernas språk­bruk.

Källor:

  • Revision – i går, i dag, i morgon (Ekerlids förlag, 2023),
  • Revisorsbranschen i Sverige under hundra år (SNS förlag, 2009)
  • FAR:s arkiv hos ­Centrum för Näringslivshistoria