Nils Johan Tjärnlund är författare och vetenskapsjournalist. Hans senaste bok är ”Vänskap och välgörenhet. Sällskapet W:6 i Sundsvall åren 1864–2014” och han har tidigare bland annat publicerat ”Staden som reste sig ur askan. Arkitekturguide till Sundsvalls stenstad”. Hans hemsida finns på www.nilsjohantjarnlund.se
NÄRINGSLIVET AV: Nils Johan Tjärnlund 2014-11-19
Företagsamhetens arkitektur
DELA
Sundsvalls stenstad är inte bara ett unikt uppslagsverk över arkitekturstilar från 1800-talet. De påkostade stenhusen uppförda efter storbranden 1888 är också en symbol för företagandets utveckling på ett sätt som i få andra svenska städer.
Storgatan och Esplanaden kantas av hus byggda av driftiga entreprenörer. Många av dem hade sina rötter i andra delar av Sverige och norra Europa. Sågverksstaden Sundsvall var ”Sveriges Amerika”.
En promenad kan börja vid parken Vängåvan. Där ligger bankpalatsen. Främst Sundsvalls Enskilda Bank, en av 1800-talets viktigaste affärsbanker, nutidens Nordea. Sundsvalls Handelsbank präglas av jugendstilen och Sundsvalls Sparbank av den norditalienska renässansen (bankväsendets ursprung). Själva parken, med sin porlande fontän, donerades av två sågverksägare: Nils Wikström från Jämtland och Anders Petter Hedberg från Västergötland.
Vid Stora torget tronar Granska huset, uppfört av apotekaren Peter Gran från Järvsö, som hade bott i Västindien. Från hans 400 kvadratmeter stora bostad gick en trappa rakt ner i apoteket på bottenplanet. Intill byggde Otto Holmström Sundsvalls Saluhall. Han var Eksjösonen som började sin bana med att sälja grönsaker på torget.
Många av entreprenörerna var driftiga kvinnor, som Augusta Pierrou, ägare till Centralhotellet, fru Anna Knaust, som drev det berömda Hotell Knaust efter sin makes bortgång, och Skeppsbrokällarens ägarinna fru Ragnhild Andersson.
Även institutioner tillkom med privata medel. Sundsvalls Teater från 1894 byggdes av ett teateraktiebolag, och den intilliggande barnkrubban efter en donation av färgerifabrikören Johan Bern. Familjen Hedberg donerade 250 000 kronor till uppförande av Läroverket, och redaren Lars Magnus Altin och hans hustru Justina 35 000 kronor till den Altinska slöjdskolan.
Zadig Hirschfeldt ägde en av Sundsvalls första bilar, sålde karameller längs Norrlandskusten och byggde en karamellfabrik i tegelarkitektur på Nybrogatan. Vissa hus övertogs av kooperationen, som drev både charkuteri, bageri och småbutiker mitt i Stenstaden. I de pampiga kolonialvarumagasinen, nuvarande Kulturmagasinet, förvarades varor för den norrländska marknaden.
Sundsvall är världens nordligaste stenstad av klassiskt europeiskt snitt och en av Sveriges bäst bevarade 1890-talsmiljöer. Därtill en sällsam manifestation av de företagsamma krafter som näringsfrihetens refomer lösgjorde vid mitten av 1800-talet.