I en tid när den kvinnliga rösträtten fortfarande var ung och bilar en relativt ny företeelse på de svenska gatorna var en kvinna bakom ratten något av en sensation. Karin Thunberg var Sveriges första kvinnliga körskoledirektör och en av de främsta rallyförarna.
Artikeln publicerades i vår tidskrift Företagshistoria 2019 nr 4.
Det var vid svenska Motorklubbens (S.M.K.) och Bonniers Veckotidnings två dagar långa Dambilistävling för kvinnliga förare 1929 som Karin Thunberg gjorde entré som professionell rallyförare. Endast 22 år gammal deltog hon med en Ford på tävlingens Stockholmssträcka i gruppen med kvinnliga chaufförer och manliga kartläsare.
Hon startade sist i sin grupp men körde i mål på tredje plats helt utan prickar. En prick, för den som inte är insatt i rallysportens regler, fick ett ekipage om de körde in i något av de hinder som fanns utställda på banan i form av tunnor, koner och bockar. Vid målgången intill Bolinderska palatset vid Grand Hôtel i Stockholm, beklagade sig Thunberg för en reporter om avsaknaden av regn under tävlingens sista 40 mil. Det hade enligt henne blivit mer av en sport om underlaget varit “bottenlöst”.
Få vårt nyhetsbrev, varannan vecka, direkt i mejlen.
PRICKFRI KÖRNING
På hösten samma år gjorde Karin en än mer sensationsartad prestation när hon i A.M.K:s (Allmänna automobilklubben) tävling, som enda kvinnliga deltagare, körde helt prickfritt. Detta trots ett svårt underlag som gjorde det nästintill omöjligt för förarna att hålla den utsatta idealtiden. I marginalen till en artikel med rubriken “Sensation vid A.M.K. tävlingen” har Karin strukit under sensation och själv skrivit: “! Jojo! Isen är bruten. Heja!”.
Läs också: Spelkortstillverkning – ett kvinnojobb
När isen väl var bruten verkar det inte ha funnits något som kunde stoppa Karin. I S.M.K:s 100-mila-tävling 1931 var hon med sin Ford storfavorit bland de kvinnliga startande. Efter avslutad tävling var hon en av endast fyra prickfria ekipage, och slog dessutom de flesta manliga förarna. Efter tre dagars körning på svårt underlag, i snöstorm och med två punkteringar längs vägen körde hon till sist i mål och där intervjuades hon av Dagens Nyheters utsände:
“– Trött? Inte ett dugg, säger Karin Thunberg, en smula blek och åtskilligt pressad av tredagarsloppet, då Dagens Nyheters medarbetare förhör henne, innan doktorn skall konstatera konditionen.
– Jag såg faktiskt dubbelt på flera ställen, innan jag kom fram till Edsberg, och jag trodde vid flera tillfällen att jag skulle “trilla dit”, som dom säger på motorspråket. Det gick emellertid lyckligt, även om jag blev något försenad på de två sista etapperna, och nu är jag gudskelov hemma igen. Jag måste säga att det var en hemskt rolig tävling.” Som förberedelse inför tävlingen hade hon “(…) ätit en smörgås på banan en söndag förmiddag.”
Läs också: Från droska till Uber
Men vem var egentligen den här personen som så orädd kastade sig ut i den manliga rallyvärlden? Karin Thunberg föddes 1907 i Djursholm, dotter till en överingenjör och som den andra av fyra barn. Karin föddes med ett hjärtfel som ibland ledde till anfall, vilket gjorde att hon i så stor utsträckning som möjligt skulle hållas under uppsikt. Därför fick hon ofta följa med sin pappa Ernst till vad som då hette Bofors Kanon Verkstad där hon också fick lära sig allt om bensinmotorns utveckling och konstruktion.
Redan vid 14-årsålder kunde Karin köra bil och hade stora kunskaper om fordonsmekanik. Hjärtfelet verkade ha växt bort, Karin älskade att hålla sig i trim fysiskt och gick på både ridning och spelade tennis. Där fick hon utlopp för sin medfödda tävlingsinstinkt.
KÖRSKOLAN SKULLE RÄDDA FAMILJEN
Efter första världskriget fick familjen som så många andra kämpa mot den ekonomiska depressionen. I mitten av 1920-talet dog Karins mamma bara 41 år gammal och pappa Ernst blev av med jobbet och arbetade bara delvis med konstruktionsritningar.
Vid 18-årsålder, 1925, tog hon körkort och för att underlätta det dagliga livet byttes familjens gamla bil ut mot en sprillans ny Dodge.
Karin fick sluta skolan för att bli så kallad “hemmadotter” och ta hand om småsyskon och hushåll. Vid 18-årsålder, 1925, tog hon körkort och för att underlätta det dagliga livet byttes familjens gamla bil ut mot en sprillans ny Dodge. Det ekonomiska läget för familjen var dock närmast katastrofalt, och efter ett familjerådslag bestämdes det att Karin, med sin kunskap om körning och teori, skulle starta en körskola.
EN BANBRYTARE
Men att göra verklighet av idén var inte det lättaste. Karin uppvaktade såväl Polismyndigheten som Länsstyrelsen med sin idé men de var alla skeptiska att låta en ung kvinna driva en körskola. Det hade ju aldrig gjorts förut. Efter ett antal teoretiska och praktiska tester samt en massa tjat godkändes dock Karin Thunbergs körskola, varpå Karin blev Sveriges, om inte Skandinaviens, första kvinnliga körskoleledare.
Nu var det bara eleverna som saknades. I Stockholm fanns vid tiden redan ett tiotal körskolor och för att skilja ut sig från mängden kontaktade hon Philipson Bilbolag, där hon köpt sin Dodge, och de lät henne delta i tre rallyn. Att hon skulle komma att vinna alla tre och utklassa de andra, manliga, deltagarna hade nog ingen väntat sig.
Läs också: Kvinnornas väg in i trädgårdsbranschen
Motorpressens hyllningar visste inga gränser och när Karin fick reda på att Ford Motor Company saknade en kvinnlig förare till S.M.K:s och Veckojournalens Dambiltävling 1929 begav hon sig till företagets svenska filial i Frihamnen. Där övertygade hon direktörerna om sina rallykvaliteter och fick ok att starta i tävlingen. Som kartläsare utnämndes ingenjör Nils Arfwidson som var aktiv inom S.M.K. och känd inom motorbranschen.
I tidningarnas rapportering från mållinjen nämndes givetvis Karin Thunbergs körskola – och eleverna började strömma till. Körskolan låg vid familjens hem på S:t Eriksgatan 95 i Stockholm. Marknadsföringen riktades främst mot kvinnor med slogans som “Er väninna kör bil….varför inte Ni?”. Två bilar fanns till förfogande på skolan, en Dodge och en Ford Roadster, och Karin tog trots företagets slogan emot både män och kvinnor som elever.
KVINNOR BAKOM RATTEN STACK UT
Men fortfarande fanns det många som ansåg att kvinnor inte hörde hemma bakom ratten, I en intervju fick hon frågan vad hon ansåg om bilen ur en kvinnlig synpunkt och svaret var klart och koncist:
“– Jag anser att den har en stor uppgift att fylla. Tänk bland annat på alla sjuksköterskor och diakonissor i landskommunerna, vilken stor social betydelse skulle det inte vara om kommunerna kunde ställa en bil till deras förfogande. Till så mycket större nytta de skulle kunna vara, och så mycket mer de skulle hinna med. Och de fruar, vilkas män förfogar över en bil tycker jag givetvis borde skaffa sig körkort. Tänk så hastigt och lustigt för att inte tala om bekvämt för dem att ta ut sina barn på en liten luftning eller göra sina uppköp och mycket annat. De skulle vara mindre jäktade och hinna mera. Däremot håller jag inte på kvinnliga yrkeschaufförer. Och lära sig köra bil, det kan vem som helst, och det är ett utmärkt medel mot svaga nerver.”
RALLYDUO OCH ÄKTA PAR
Samtidigt som körskolan gick framåt så fortsatte Karin tillsammans med Nils sin lysande rallykarriär. Duon ställde upp i tio tävlingar och kammade hem första priset i samtliga. Det framgångsrika paret uppmärksammades till och med av Ford Company i USA. Så småningom blev duon mer än bara lagkamrater. Karin och Nils gifte sig den 9 november 1931 i Linköping och tog därefter över Södertälje Bilbolag på Nygatan 1 i Södertälje dit de även flyttade.
När paret fick sitt första barn gav dock Karin upp sin fartfyllda, framgångsrika men inte helt ofarliga rallykarriär. Eftersom hon inte heller längre behövde hjälpa sin familj ekonomiskt, lades även körskolan ner och en mer traditionell fru- och mammaroll stod för dörren. Paret fick tillsammans fem barn, tre pojkar och två döttrar. Tomas Wallis är en av pojkarna:
– Alla vi fem barn fick samma kärlek, omtanke och föräldrastöd under vår uppväxt och den tid vi bodde hemma. Visad hänsyn och respekt för varandra, ordning och reda.
Att hon hjälpte sina barn, och senare barnbarn, att ta sina körkort var en självklarhet. Karin var också delaktig i Nils företag Bil AB Nils Arfwidson/Volvo, där hennes imponerande cv var till stor nytta vid representationer med mera. Tomas och syskonen blev egentligen aldrig riktigt medvetna om sin mammas fantastiska karriär förrän i vuxen ålder:
– Som barn kunde vi naturligtvis inte förstå eller värdera mors eget liv och karriär som ung rallykvinna. Det fanns kanske heller inte “tid och rum” för henne att berätta om sig själv. Det framkom dessbättre när vi själva växte upp och förstod vilken fantastisk mor vi hade haft förmånen att ha.
HÄNSYN OCH FÖRSIKTIGHET
Under andra världskriget ställde Karin upp som lärare för bilkårister inom armén. Trots att kriget förde med sig många och stora svårigheter för människor minns Tomas och syskonen sin barndom med värme:
– Vi barn var lyckligt skonade på många sätt tack vare våra föräldrars förmåga att alltid hitta lösningar på många problem.
Läs också: Boomen gjorde 1800-talets kvinnor till företagare
År 1958 tilldelades Karin Thunberg Arfwidson Kungliga Automobilklubbens förarmärke i guld, vilket endast tilldelades de främsta förarna i landet. Även om hon var stolt över märket, kände hon också att det förpliktade.
I ett brev till sina barn 1983 beskrev hon sin syn på det: “I dagens svåra trafik måste alltid hänsyn till medmänniskor och försiktighet komma i första hand.”
