Borlänges eget Eiffeltorn

NÄRINGSLIVET AV: Anders Houltz 2019-07-25

Borlänges eget Eiffeltorn

De flesta byggnader från de stora världsutställningarnas tid revs när själva utställningen var över. Det finns dock undantag – ett är Eiffeltornet från utställningen i Paris 1889. Ett annat är maskinhallen från Stockholmsutställningen 1897 som nu finns i Borlänge.

Artikeln publicerades i vår tidskrift Företagshistoria nr 2 2019.

Prenumerera på tidskriften Företagshistoria!

Solen letar sig in i den mörka hallen på Kvarnsvedens pappersbruk i Borlänge. Plötsligt anar jag hur det väldiga rummet tog sig ut i sin glans dagar – för snart 125 år sedan. Då var det fyllt av makalösa maskiner och begeistrade besökare på Allmänna Konst- och Industriutställningen på Djurgården i Stockholm, den mytomhöljda och soldränkta utställningssommaren 1897.

Detta var arkitekten Ferdinand Bobergs och ingenjören Fritz Söderberghs berömda maskinhall, uppförd i en elegant, jugendinspirerad stålkonstruktion, täckt av glas och genomskinlig juteväv – rosa på utsidan, blå på insidan. Hallen var 140 meter lång, 20 meter hög och 68 meter bred. Golvytan var närmare 10 000 kvadratmeter – nästan två normalstora fotbollsplaner. Där inne uppvisade svensk och nordisk verkstadsindustri sin förmåga, med ångmaskiner, generatorer, lokomotiv, ångturbiner, separatorer och mycket annat – en stor andel av maskinerna visades dessutom upp i full rörelse.

”I världsutställningarnas tid”. Ny bok från förlaget.

Interiör Kvarnsvedens pappersbruk. Foto: Anders Houltz.

Tegel och murgröna täcker numera hallens fasader på Kvarnsvedens pappersbruk. Foto: Anders Houltz.

Interiör Kvarnsvedens pappersbruk. Foto: Anders Houltz.

Smäcker konstruktion tillbaka till ursprunget

Stålet i maskinhallen kom från Domnarvets Jernverk i Borlänge. Det hade sålts till utställningen av Stora Kopparbergs driftige disponent Erik Johan Ljungberg för 250 000 kronor. Av stålet skapade Motala verkstad och Bergsunds mekaniska tillsammans den smäckra konstruktionen.

Efter utställningssommarens slut bjöds hallen ut till salu. Köpare blev samme disponent Ljungberg men denna gång hade priset sjunkit till 60 000 kronor. Ljungberg lät demontera den väldiga konstruktionen och frakta den per järnväg tillbaka till Borlänge. Där monterades hallen upp igen, för att rymma de nya pappersmaskiner som var hjärtat i det nystartade Kvarnsvedens pappersbruk. Andra pappersbruk har börjat i det lilla och vuxit successivt. Kvarnsveden däremot skulle vara stort – till och med störst – redan från början. En mer passande lokal för de väldiga pappersmaskinerna än Ferdinand Bobergs maskinhall kunde knappast tänkas.

En del förändringar genomfördes i samband med återuppförandet. Hallen grävdes ned några meter och delades upp i två våningar med hjälp av ett mellanbjälklag. I det nya källarplanet stod de ångmaskiner som drev pappersmaskinerna en våning upp. Vid senare tillfälle kläddes den smäckra stålstommen in i betong av brandsäkerhetsskäl. Fasaden fick murade väggar, vilket gjorde industrihallen närmast oigenkännlig från utsidan.

I Kvarnsveden började ett nytt liv för den gamla utställningshallen. Från invigningen år 1900 rymde den ett av Europas största och mest moderna pappersbruk. Men bruket fortsatte att växa. Nya och ännu större pappersmaskiner krävde nya lokaler, och under senare decennier har maskinhallen mest använts som lagerlokal.

Hon skapade Nordens största industri

Paris vs Borlänge

De flesta byggnader från de stora utställningarnas tid revs när själva utställningen var över. Det finns dock undantag – ett är Eiffeltornet från världsutställningen i Paris 1889. Ett annat är just maskinhallen från Stockholmsutställningen 1897.

Framtiden för maskinhallen är osäker. Hur länge kommer pappersbrukets ägare, skogsindustrikoncernen Stora Enso Oy, att kunna behålla den stora och outnyttjade lokalen? Många i Borlänge är stolta över hallen men de flesta känner inte ens till dess existens. En som har visioner för framtiden är dock fd stadsarkitekten i Borlänge, Arne Ludvigsson.

Han ser maskinhallen som en fantastisk outnyttjad resurs – för rätt ändamål. Ett exempel: Med rätt intressenter och rätt finansiering kunde den förvandlas till ett gigantiskt växthus – på en gång ett besöksmål och ett centrum för ekologisk odling. Endast fantasin sätter gränserna.

Prenumerera på tidskriften Företagshistoria!

Källor:

  • Anders Ekström, Den utställda världen: Stockholmsutställningen 1897 och 1800-talets världsutställningar. Uppsala, 1994.
  • Ulf Sörenson, När tiden var ung: Arkitekturen och Stockholmsutställningarna 1851, 1866, 1897, 1909. Stockholm, 1999.
  • Anders Houltz (red.), I världsutställningarnas tid: Kungahus, näringsliv & medier, Förlaget Näringslivshistoria, Bromma, 2017.