Bärgningen av Vasaskeppet
VISA BILDTEXT
Efter bärgningen ställdes skeppet Vasa i Gustaf V:s torrdocka på Beckholmen. Foto: Ingemar Gram/ Stockholms stadsmuseum.

NÄRINGSLIVET AV: Susanna Lundell 2025-01-20

Bärgningen av Vasaskeppet

Den 24 april 1961 bärgades Vasaskeppet från Stockholms Ström, där det legat sedan förlisningen 1628. Bärgningen var resultatet av flera års planering och tekniska insatser.

Artikeln publicerades i vår tidskrift Företagshistoria 2024 #3.

Prenumerera på tidskriften Företagshistoria!

Den 24 april 1961 samlades åskådare och ett stort press­uppbåd, för att få se ett under ske framför sina egna ögon, när de första delarna av Vasa­skeppet såg dagens ljus för första gången sedan den olycks­drabbade jungfru­färden.

Det var Anders Franzén som efter att ha letat länge, några år tidigare lyckades hitta Vasa­skeppet där hon låg på 33 meters djup. Men det var nu det gällde, skulle bärgningen lyckas?

Läs också: Utan reklamen inget Vasamuseum

Först syntes toppen av en spalt och därefter även några skulpturer. Efter en stund kunde Anders Franzén gå ombord tillsammans med dykar­basen Per Edvin Fälting. Publiken jublade allt medan Vasa­skeppet skymtade fram.

En tungdykare får hjälp med påklädningen. Foto: Sjöhistoriska museet.

Få vårt nyhetsbrev, varannan vecka, direkt i mejlen.

Efter nästan 333 år på botten av Stockholms Ström syntes fartyget nu igen när hon kämpade sig upp över ytan. När hon gick i kvav 1628 och förliste inför chockade å­skådare, var det ingen som hade kunnat före­ställa sig att fartyget en gång skulle bärgas i sin helhet.

Redan på 1600-talet hade människor dock hämtat upp kanonerna och i dag finns därför endast några få kanoner kvar. Genom att läsa gamla brev som rådet i Stockholm skrev till kungen samt studera gamla kartor, kunde till sist Vasa lokaliseras.

Läs också: Vasaloppet – en pionjär i sponsorspåren

Att få upp ett så pass gammalt träskepp som låg ned­bäddad i slam och gyttja, är ingen lätt sak, men närheten till Beckholmen och Galär­varvet var till stor hjälp. Där fanns många hjälp­medel att tillgå. Anders Franzén kom tidigt i kontakt med Neptun­bolaget, Broström­koncernens bärgnings­avdelning. De visste hur man skulle göra och hade en mer eller mindre beprövad teknik i att få upp skeppet från botten.

Neptun­bolaget skakade på huvudet åt galna tankar om pingis­bollar och annat som skulle få upp skeppet. Företaget ville lösa bärgningen genom att spola fram tunnlar under skeppet och det skulle inte Neptun­bolaget göra, utan det fick marinen ordna. Marinen fick lägga dykar­skolan för militärer på Vasas bärgning och de fick i uppdrag att ordna sex tunnlar under vraket. Tunnlarna spolades fram och blev ungefär 20–25 meter långa.

En av dykarna, Åke Lundqvist, berättar i en podd att han spolade fram långa tunnlar med ett så kallat Zetterström-­spol­mun­stycke. Han berättar att det var åtta dykare som arbetade med tunnlarna under en längre tid.

Läs också: Redarimperiet som gick på grund

Neptunbolaget fraktade två bärgnings­pontoner till platsen. De gick under namnen Oden och Frigg. Stora vajrar lades ner under skeppet, brokar kallas de för. Därefter på­börjades arbetet med att pumpa ur vattnet ur pontonerna och då lyfte sig Oden och Frigg och sedan också Vasa upp ur gyttjan.

Under ungefär en månad flyttades sedan skeppet steg för steg i mindre etapper till grundare vatten. Efter en tid låg hon i närheten av Kastell­holmen på ungefär 15-16 meters djup och där kunde man sedan göra utgrävningen. Många fynd hittades där.

På Beckholmen fanns stora badkar med vatten där de lösa fynden sedan kunde läggas och tas om hand. Där på­börjades också arbetet med att göra henne tät. Efter en dryg månad kunde hon segla på sin egen köl och tas in i torr­dockan på Beckholmen och pallas upp på en flyt­ponton. Och på den flyt­pontonen står hon än i dag, inne på museet.

Efter bärgningen ställdes skeppet Vasa i Gustaf V:s torrdocka på Beckholmen. Foto: Ingemar Gram/ Stockholms stadsmuseum.

Denna webbplats använder cookies

Cookies ("kakor") består av små textfiler. Dessa innehåller data som lagras på din enhet. För att kunna placera vissa typer av cookies behöver vi inhämta ditt samtycke. Vi på Centrum för Näringslivshistoria CfN AB, orgnr. 556546-9243 använder oss av följande slags cookies. För att läsa mer om vilka cookies vi använder och lagringstid, klicka här för att komma till vår cookiepolicy.

Hantera dina cookieinställningar

Nödvändiga cookies

Nödvändiga cookies är cookies som måste placeras för att grundläggande funktioner på webbplatsen ska kunna fungera. Grundläggande funktioner är exempelvis cookies som behövs för att du ska kunna använda menyer och navigera på sajten.

Cookies för statistik

För att kunna veta hur du interagerar med webbplatsen placerar vi cookies för att föra statistik. Dessa cookies anonymiserar personuppgifter.