100 år av standarder - dörrar och byggmoduler
VISA BILDTEXT
Foto: HSB Riksförbunds arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

NÄRINGSLIVET AV: Gustav Norqvist-Svensson 2022-09-09

100 år av standarder – dörrar och byggmoduler

På 1940-talet var de svenska tillverknings­företagen väl anpassade till industr­istandarder – det idoga arbete som utförts under 1920- och 1930-talen hade gett resultat. Nu var det bygg­branschens tur. Om alla komponenter i bygg­processen var standardiserade skulle varken tid eller material spillas på kapning eller passning. Allt skulle passa redan från början!

Artikeln publicerades i tidskriften SIS 1922-2022 – 100 år av standarder .

Genom SIS undersektion Byggstandardiseringen (BST) skapades förutsättningarna för efter­krigstidens byggboom i Sverige. En nyhet var att standarder nu även började efterfrågas från beställarens håll, med slut­kunden – alltså användaren – i fokus.

Vid byggandet av Södersjukhuset (SÖS) i Stockholm 1937-1943 hade arkitekten Hjalmar Cederström strävat efter standardisering för rör­lednings­armaturer och ventiler. Faktum är att svensk standard i slutänden användes i så stor utsträckning att SÖS kallats ”det första genom­tänkta sjukhuset”. Sjukhuset var helt klart före sin tid, för mer standardisering inom bygg och konstruktion skulle det bli.

Läs också: Köket – ett rum för drömmar

1942, året innan SÖS stod klart, inrättades Kommittén för Bygg­standardiseringen (BST) genom ett anslag på 50 000 kr från Sveriges riksdag. Kommittén var en sektion i SIS och skulle bidra till ökad rationalisering i bygg­branschen. Medlemmarna bestod av företag, myndigheter och andra till bygg­branschen knutna institutioner. I juni 1943 publicerade SIS två standarder utarbetade av BST (SIS 608712 och SIS 608714), för släta inner- respektive tambur­dörrar.

Standarderna angav dörrkarmars mått och angivna placeringar av lås och gångjärn – och i fallet tambur­dörrar även brev­inkastets placering. Standarderna fick stort genomslag och innebar också att priset på dörrar sänktes med 15 procent inom loppet av två år, under vilken tid även en fönster­standard såg dagens ljus.

Modulbyggandet gjorde att byggtiderna förkortades ordentligt. Foto: HSB Riksförbunds arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Annat som hände under 1940-talet

  • Redan i oktober 1939 hade Statens livsmedelskommission börjat dela ut ransoneringskort och snart ransonerades bland annat kaffe, socker och bensin. I stället tillverkades det surrogatkaffe, konstgjort sötningsmedel och gengas.
  • Andra världskriget pågick fram till den 2 september 1945. Redan den 7 maj firade man dock krigsslutet i Stockholm då beskedet om Tysklands kapitulation kom.
  • Sverige blev 1946 medlem i den nybildade mellanstatliga organisationen Förenta nationerna (FN). Tidigare hade Sverige varit medlem i föregångaren Nationernas förbund.
  • Flygbolaget SAS började med långflygningar över Atlanten – från Stockholm till New York.
  • Per-Albin Hansson som lett en samlingsregering under kriget avled av en hjärtinfarkt på väg hem efter ett möte i Stockholm med sina norska regeringskollegor den 6 oktober 1946.
  • Sverige fick 1949 en ny tryckfrihetsförordning där bland annat meddelarskyddet skrevs in. Förordningen fick status som grundlag.

MODULBYGGANDE
Standardisering inom byggbranschen hade framtiden för sig. Samma år som BST grundades publicerade Frankrike som första land en standard för modul­koordination inom byggande, ett system baserat på kvadratiska moduler om 100 mm, eller 1 M, som enheten snart kom att kallas. I en plan­ritning över ett hus kunde dimensionerna visas i ett rutnät, eller modul­nät, där varje ruta motsvarade en modul.

Byggkomponenter anpassade till modulsystemet kunde i högre grad än tidigare tillverkas industriellt i förväg och snabbt monteras upp på plats med ett minimum av justering och anpassning. Jämfört med att bygga alltsammans från grunden förenklade detta arbetssätt allt ifrån projektering till genomförande såväl som kontakter med leverantörer och bygg­personal.

Radio CfN #26 Cementets historia i Sverige

En amerikansk variant på modulsystemet hade varit under arbete sedan 1939, men publicerades först 1945. Den fast­ställde en amerikansk modul till snarlika 4 tum, alltså 101,6 mm. Året därpå gav Bygg­standardiseringens chefer Lennart Bergvall och Erik Dahlberg ut sin modul­utredning, där den franska lösningen förespråkades.

Bergvall och Dahlberg förklarade vidare att husbyggandet, likt verkstads­industrin, borde kunna rationaliseras. Inte bara vid själva uppförandet eller vid VVS-installationer, utan även gällande detaljer såsom skåp, fönster och dörrar. I stället för att byggas på plats skulle alla detaljer i princip kunna produceras i fabrik och bara monteras in. Samma sak gällde spisar, diskbänkar och kylskåp.

Prefabricerade betongelement vid ett bygge i Malmö 1954–1955. Foto: Sallstedts Bildbyrå, ur Skanskas arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

MILJONPROGRAMMET
1965, året för starten på miljonprogrammet, hade det blivit uppenbart att en snävare standard behövdes. Det föredragna materialet vid programmets uppförande var ju betong, och på grund av materialets tyngd var det opraktiskt att gjuta betong­delar centralt och leverera till hela riket.

Många lokala gjuterier göt byggelement enligt egna mått eller utifrån beställarens ritningar. Någon lönsam stordrift var svår att få till under dessa förutsättningar. Och apropå lönsamhet visade en produkt­standardisering med modulbaserade betong­element på den danska marknaden att kostnaderna reducerats med 10 procent, och arbets­krafts­behovet med 50 procent.

Läs också: Bygga och återuppbygga

För att klara av målet, att bygga en miljon bostäder på tio år, krävdes samsyn i frågan. Standarden SIS 05 01 02 bestämde måtten för våningshöjd till två: 2,7 och 2,8 meter (eller 27 och 28 M). Standard för stommarnas mått sattes till 0,3 meter (eller 3 M), vilket gav färre möjligheter till variation och därmed större serier vid tillverkningen.

Byggstandardiseringen gav i samma veva ut ”Modul-ABC” till den första kursen i ämnet, vilken hölls i mars 1965. Miljon­programmet kunde genomföras och bebyggelsen uppförd mellan åren 1965 och 1974 står för ungefär en femtedel av dagens bostäder i Sverige. Med dessa erfarenheter i bagaget är det kanske inte helt förvånande att Sverige och Bygg­standardiseringen hade en ledande roll när de internationella ISO-standarderna för modul­koordinering utarbetades under åren som följde.

Prefabricerade byggelement hade förekommit i Sverige åtminstone sedan 1930-talet, men tillverkare byggde vanligtvis enligt sina egen­bestämda mått, med följden att elementen inte var universellt användbara för alla i branschen. En modul­samordning var en förutsättning för en verklig bygg­industrialisering och i slutet av 1940- och början av 1950-talet började systemet vinna mark i Europa. I Sverige kom den första modul­standarden 1952.

De nordiska ländernas respektive modulstandarder harmoniserades i början av 1960-talet, ett resultat av ett samarbete mellan ländernas respektive standardiseringsorgan. Utöver de uppenbara fördelar modul­samordningen gav – vid såväl projekterings­arbete och kontakt med leverantörer som vid byggnads­arbeten – torde det nordiska samarbetet även haft som syfte att stimulera en gemensam nordisk marknad för byggnads­varor. I det stora hela har modul­samordningen förstås också under­lättat branschens handels­kontakter med övriga Europa, långt innan något EU-medlemskap blev aktuellt för något av länderna.

Lägenheter med standardiserade dörrmått underlättade för många. Foto: Forsén Foto, ur ICA AB:s arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Svenska Institutet för Standarder (SIS) 100 år

En standard är en gemensam lösning på ett återkommande problem. Syftet med standarder är att skapa enhetliga rutiner för att generera största möjliga nytta inom ett visst område. Som svenskt standardiseringsorgan har SIS tagit fram tusentals standarder och verkat för användningen av dessa.

Till Svenska Institutet för Standarder hundraårsjubileum 2022 har vi på Centrum för Näringslivshistoria uppmärksammar de ett antal banbrytande standarder. Läs mer på www.naringslivshistoria.se.