Träleksaker från Osby
VISA BILDTEXT
Brios berömda träjärnväg.

FÖRETAGEN AV: Maria Kapla & Johannes Ståhlberg 2018-03-16

Träleksaker från Osby

Det var en gång en fattig torparson som med hjälp av gott affärssinne och tre modiga söner utvecklade ett företag som blev världsledande inom träleksaker.

Artikeln publicerades i vår tidskrift Företagshistoria nr 1 2018.

Prenumerera på tidskriften Företagshistoria!

Leksaksföretaget Brios historia – för det är Brio det handlar om – är långtifrån synonymt med bara leksaker. Det började inte med leksaker överhuvudtaget, utan med flätade korgar: Ivar Bengtssons korgfabrik i Boalt, nordöstra Skåne. Ivar Bengtsson själv var en fattig torparson som tidigt började tjäna små egna slantar som skjutspojke. Fast pengarna sparade han och använde först som 17-åring, då han tillsammans med en lokal korghandlare begav sig på försäljningsresa till Danmark 1878. Ivar stod för pengarna, korgmakaren för produkterna. Det visade sig vara ett gott samarbete – efter två månader återvände de båda till norra Skåne med hundra kronor var på fickan. Sex år senare, 1884, hade Ivar Bengtsson startat egen tillverkning av korgar, samtidigt som han handlade med lokala varor som smide och köksslöjd vid sidan om sina sysslor som torpare. Affärerna gick bra, och i början av 1900-talet uppgav Ivar själv att hans firma hade ”Sveriges största och mångsidigaste Spånkorg-, Koffert-, och Slöjdtillverkning”.

Flytt till Osby

Lilla Boalt hade länge varit för trångt, inte minst handlade det om att distributionen av alla produkter skulle gå mycket enklare om tillverkningen låg närmre en järnvägsstation. Valet föll på det närliggande samhället Osby, och flyttlasset gick strax efter sekelskiftet. Det är också nu den första leksaken dyker upp i sortimentet från ”Ivar Bengtsson i Ousby”. I 1907 års priskurant finns sju ”leksakshästar, målade och klädda” upptagna. Men knappt hade flytten till Osby genomförts innan en ny, mer hotande flytt skuggade tillvaron för Ivar Bengtsson. Hans äldsta söner deklarerade 1908 att de ville emigrera till USA. För att förmå dem att stanna tog Ivar det drastiska beslutet att skriva över sitt företag på sina tre söner Victor, Anton och Emil: Bröderna Ivarsson blev till. I alla fall nästan. För i ivern att få övertagandet i hamn missade Ivar att låta inregistrera firman.

När det uppdagades stoppades firmans verksamhet, och först 1909 var allt vederbörligen ordnat. I överlåtelsen ingick också att Ivar själv skulle fortsätta att arbeta i företaget i tre år. Det blev inte riktigt så. Ivar var kvar livet ut (till 1948) – fast inte som chef, utan som något slags medarbetare med självpåtagna arbetsuppgifter. Fast när han gick in på sönernas revir och la sig i hur företaget styrdes och hur de anställda skötte sig, hände det att sönerna fick tillrättavisa honom. Ivars reaktion på detta var, enligt företagets jubileumsskrift från 1984, att han mer än en gång sa upp sig, tog ut sin lön och lovade att aldrig mer komma tillbaka. Fast tillbaka kom han, för att fortsätta med sina sysslor som att ”samla snörstumpar som kunde användas, räta ut krökta spikar, och släcka onödigt lysande lampor”.

Utvecklades till ett storföretag

Om fadern var sparsam var sönerna däremot mer villiga att satsa och våga. Därmed utvecklades också Brio till ett storföretag. Som stabil 60-åring kunde Brio 1944 stoltsera med 22 000 olika artiklar, 10 000 kunder och en försäljning på 10 miljoner kronor. En ”porslinsavdelning” fanns nu också, liksom bland annat textilvaror, förutom leksaker och barnvagnar.

Mycket köptes in, men en hel del, bland annat kläder och barnvagnar tillverkades på egen fabrik och av hemarbetare på orten. Efter kriget befäste företaget sin ställning som ledande leksaksgrossist. Tredje generationen Ivarsson med Lennart Ivarsson som vd, tog över och kunde 1958 introducera numera klassiska träleksaker som miniatyrjärnväg, tax och stapelclown. Med dagens ögon ser det ut som en rak linje av träleksaksframgångar, och att dessa järnvägar, taxar och clowner sedan dess varit Brios oomtvistliga flaggskepp. Men faktum är att träleksakerna länge faktiskt behandlades en aning styvmoderligt inom firman, i alla fall om man ska tro Tore Östhall, gammal produktchef för just träleksaker.

I en intervjubok med gamla medarbetare från 1995 berättar han hur han kort efter lanseringen av dessa klassiska produkter blev kallad till Lennart Ivarsson för ett samtal. Den verkställande direktören deklarerade att om inte lagret av träleksaker reducerades kraftigt ”måste man överväga att lägga ner hela den avdelningen”. Samtidigt berättar Tore Östhall om hur utrymme för en egen modellverkstad ständigt prioriterades ned, och att tillverkningsserierna var alldeles för små för att hålla underleverantörerna sysselsatta. Först på 1970-talet när dotterbolagen i England och USA etablerades, menar Tore Östhall att kvantiteterna äntligen blev tillräckligt stora för att det skulle fungera.

Succé med Barbie

Inte heller Barbiedockan, som ofta betraktas som en succé för Brio på 60-talet, var en sådan kassako som omgivningen då trodde. Bakgrunden till historien om Barbie för Brios del kan man hitta redan 1946. Då råkade nämligen Lennart Ivarsson placera en order hos ett pyttelitet företag, förlagt till Elliot Handlers garage i USA. Det han köpte var leksaksmakeup-set i plexiglas, tillverkade av spillmaterial från en armaturfirma.

Att denna lilla verksamhet skulle växa till den världsdominerande leksaksjätten Mattel med sin Barbiedocksfamilj var inget Lennart Ivarsson kunde veta då. Men klart är att Mattel erbjöd just Brio att sälja Barbie i Sverige nästan 20 år senare. Brio nappade på erbjudandet, och julen 1963 var det Barbiepremiär på NK. Försäljningen av dockorna blev enorm, och Sverige blev snart världens mest säljande Barbie-land, räknat per invånare. Men eftersom efterfrågan var större än vad Brio kunde leverera fick dockorna kvoteras till återförsäljarna. Efter ett tag ledde detta system till stora luftordrar hos Brio, som plötsligt fann sig stå med ett enormt lager när marknaden började mättas. Så mycket reell vinst blev därför inte Barbie på kort sikt. Däremot drev den på etablerandet av nya dotterbolag i Norden.

Brios barnvagnar köptes av Britax 2013 och två år senare köpte Ravensburger Brio.

Expansion genom uppköp

Under 1960- och 70-talen fortsatte expansionen med bolag i Europa och USA. Brio utvecklades också via diverse företagsköp, bland annat av barnvagnskonkurrenter. Just barnvagnssidan av verksamheten tredubblades under några år i början av 60-talet, och den egna barnvagnsfabriken byggdes ut. Man kan också se en klart uttalad tanke, omsatt i handling, om att koncentrera verksamheten: färre artiklar och mer fokus på det som var kvar, med tiden framför allt barnvagnar och leksaker. Också på leksakssidan förstärktes Brio genom uppköp av andra tillverkare. Bland annat inlemmades den gamla svenska spelklenoden Alga i Brio-koncernen 1983, lagom till företagets 100-årsjubileum.

Labyrintspelet

Det är förstås träleksakerna som har gjort att Brio lever kvar i medvetandet som leksaksföretaget med stort L. Och inte bara i medvetandet. Det ligger något i den gamla reklamsloganen ”Leksak från Brio – hållbar som tio” från 1949. När den lanserades hade ganska nyligen en kommande världssuccé introducerats på marknaden: Labyrintspelet, Brios mest plagierade produkt någonsin.

I produktkatalogen beskrivs det som ”Ett nytt, trevligt spel, som fordrar skicklighet och koncentration. Medelst spelets två rattar, kan planen luta på olika håll. Det gäller att balansera fram spelets kula förbi hål och hinder till poängsiffran 60.” Labyrintspelets historia är lite som en saga. Den första prototypen skapades i Tranås på 1940-talet av Sven Bergling som lät den tbc-sjuke pojken Tage Friberg sysselsätta sig med det. Tage fastnade direkt för spelet och vidareutvecklade det. När han framgångsrikt började gå runt i stugorna och sälja spelet, ledde det till mer organiserad och fabriksmässig produktion. Via Brio togs sedan spelet ut i världen. Faktum är att Labyrint slog igenom på allvar i USA, innan svenskarna förstod dess storhet. Och den lungsjuke Tage fanns med som monteringsansvarig av spelen så länge han levde.

Sagans slut

Brios fortsatta historia följer ett mönster som känns igen. 1990-talets kris drabbade också Brio. Verksamheten i Osby monterades ned, och produktionen hamnade i låglöneländer. Familjen Ivarsson fortsatte att vara huvudägare fram till 2004, då Proventus tog över majoritetsägandet. Brios barnvagnar köptes upp av Britax 2013, och två år senare köpte tyska Ravensburger Brio. Men för den leksugna historiefantasten finns det fortfarande anledning att besöka Osby. Alldeles intill järnvägsstationen i en gammal lagerlokal finns Lekoseum, ett leksakshistoriskt museum, drivet av en stiftelse där också familjen Ivarsson finns med på ett hörn.

Läs mer om leksaker