Redan 1928 hade den Svenska slöjdföreningen föreslagit att en utställning liknande de som arrangerats i USA – där man visade upp det senaste inom arkitektur, konsthantverk och design – skulle genomföras i Stockholm. George Paulsson, slöjdföreningens direktör tillsattes som utställningskommissarie och till en början var le Corbusier anlitad som arkitekt. När denna dock avböjde tog Gunnar Asplund över uppgiften som genom detta fick sitt internationella genombrott. Asplund och Paulsson lanserade året därpå skriften “acceptera” tillsammans med arkitekterna Sven Markelius, Uno Åhrén, Eskil Sundahl och Wolter Gahn. Boken var en argumentation för att acceptera funktionalismen som livsåskådning men även för att arkitektur, bostadsfrågor och stadsplanering.
Utställningsområdet sträckte sig främst längs Djurgårdsbrunnsvikens norra strand, från Diplomatstaden i väst till Dargongården i öst. Området var uppdelat i flera olika delar efter ämne. Föreningen för Svensk Hemslöjd hade ett planetarium och ett 30-tal utställningshallar, bland dem ”Oädla metaller”, ”Ädla metaller”, ”Belysningsanordningar”, ”Tapeter och linoleum”, ”Dyrbarare rumsinredningar”, ”Seriemöbler” och ”Kyrkliga textilier”. Söder om detta fanns en festplats med paviljonger där olika företag visade sina produkter. Därtill fanns där ett tivoli, en bio och en “gravvårdsutställning”
En del av utställningen var en uppvisning av bostäder – Egnahem och radhus, som var billiga och rationella. Ett sätt att propagera för ett smart användande av Sveriges resurser och ett sätt av stävja bostadskrisen. Såväl villor som radhus och lägenheter visades upp efter ritningar av bland andra Sven Markelius, Kurt von Schmalensee, Uno Åhrén och Sigurd Lewerentz. Idén var att alla skulle har rätt till ljusa och hygieniska bostäder. Under 1930-talet växte Egnahemsrörelsen och blev starkt förknippat med folkhemmet och socialdemokratin – vilken tog makten 1931. Efter utställningen byggdes ett radhusområde i Norra Ängby, och två år senare ett villaområde i de angränsande Södra Ängby, i funktionalistiskt stil. Idag är dessa skyddade som riksintresse.
Stockholmsutställningen var mer än genombrottet för stil eller filosofi även en plats där saker vi idag ser som självklara för första gången sågs i Sverige, i den utsträckningen. Den elektriska belysningen och utsmyckningen, såväl på land som vatten, var en viktig del av utställningen på kvällstid. Formpressat trä, den abstrakta konsten och stålrörsmöbler visades för första gången upp i Sverige och inspirerade en hel generation av svenska formgivare, arkitekter och konstnärer som till exempel Bruno Mathsson. Utställningen var även en plats där man för första gången kunde ta del av funktionalismen i form av massproducerade varor. Man kunde bland annat äta en Hot dog eller en Puck-glass som som köptes från en av de många kiosker som fanns på utställningsområdet. Det var framtiden på besök och aldrig skulle Sverige vara sig likt.
- År 2000 har alla svävare – under 1960-talet förutspådde ICA hur framtiden skulle te sig om 10 och 40 år. Mycket blev rätt, annat helt fel.
- Kallocain och 1984 är två litterära dystopier som skrevs i skuggan av krig och som påverkat vår syn på framtiden och samtiden.
- Axel Wenner-Gren var entreprenören som bland annat grundade Electrolux. Han var även en vidlyftig visionär med mer eller mindre lyckade uppfinningar.
