I telefonens barndom – kring år 1877 – krävdes uppkoppling med namnanrop hos telefonist och det var först när antalet abonnenter växte och telefonnummer infördes, som behovet av telefonkataloger uppstod. Den första svenska telefonkatalogen gavs ut 1880 av Stockholms Telefonförening och omfattades av deras 156 medlemmar. Stockholm Telefonförening hade grundats efter att Stockholm Bell Telefonaktiebolag byggt ett nät om 121 abonnenter.

Kungliga Telegrafverkets telefonkatalog, utgiven november 1889.
Kungliga Telegrafverkets telefonkatalog, utgiven november 1889. Bild CC Wikimedia Commons.

År 1889 gav Kungliga Telegrafverket – vars telefonmärke var Rikstelefon –  ut sin första telefonkatalog, med namnet “Telefonförbindelser i Stockholm och å andra därmed förbundne orter”. Den omfattade 320 abonnenter, och bestod av ett grått häfte på 14 sidor. Redan i november samma år hade den dock vuxit till 32 sidor och 188 Stockholmsnummer. Av dessa hade flottans station hade telefonnummer 1, Riksbanken telefonnummer 27 och Aftonbladets redaktion nummer 104. Stockholms slott hade nio ledningar, varav kungen förfogade över en dubbelledning med telefonnummer 30 och 54.

Tjugo år senare omfattade telefonkatalogen hela 2 000 sidor och gavs ut i 260 000 exemplar. När den svenska staten 1918 köpte upp Stockholms Allmänna Telefon AB, tidigare Stockholms Telefonförening slogs de båda telenätens kataloger samman till en gemensam. År 1935 delades katalogen upp i nio delar, och under andra världskriget delades den upp i än fler, som tillsammans med mindre typsnitt minskade åtgången av papper, vilket var ransonerat under kriget.

telefonkatalog_1928
Telefonkatalog för Göteborg 1928. Bild: Telemuseum CC Wikimedia Commons.

Genom åren har telefonkatalogen genomgått en stor mängd utseendemässiga förändringar. Kungliga Telegrafverket tidiga kataloger hade ett heraldiska lejon tillsammans med riksvapnet på omslaget som 1911 bytte ut mot det lilla riksvapnet, krönt med en krona och omgärdat av Serafimerordens kedja. Telegrafverkets kataloger fick 1938 en ny formgivning av Akke Kumelien med en stiliserad version av svenska riksvapnet som användes fram till 1966.

Kungliga Telegrafverket bytte 1953 namn till Televerket och något senare under årtiondet dyker Om kriget kommer (en skrift med anvisningar och råd till civilbefolkningen i Sverige i händelse av krigsliknande tillstånd) upp i slutet av samtliga delar. Om kriget kommer fanns kvar katalogen fram till 1980-talet

Under åren kring 1967 genomgick Televerkets telefonkatalog stora förändringar vilket bland annat innebar att formgivaren Herbert Lindgren utformade ett nytt omslag, nu med Televerkets logotyp skapat av Carl-Axel Acking. Samma år skapar AB Gustavsbergs Fabriker en samlingsbox för telefonkataloger i trendig plast vilket säger något om den plats som telefonkatalogen hade i de svenska hemmen. År 1977 ändras katalogerna formgivning igen från att tidigare gått i grått, blått, brunt och grönt fyllas med barnteckningar – en design som användes fram till 1985.

katalogplast
AB Gustavsbergs Fabriker, Plastavdelningen, Gustavsberg, samlingsbox för telefonkataloger utförd i plast, 1967. Bild ur Föreningen Svensk Forms historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

År 1978 kom branschförteckningen Gula sidorna ut för första gången och mellan år 1987-1991 infördes färgade sidor även för den alfabetiska företagsdelen (rosa), kommuninformation (grön), hälsovård (blå) samt kartor och postnummerförteckning (röd).  År 1992 bjöds ett antal konstnärer in att formge omslagen till Televerkets telefonkatalog. Mest uppmärksamhet fick Dan Wolgers bidrag till Stockholmsdelen K-Ö då det verket bestod av hans namn och telefonnummer i en svart ruta på den gula botten.

När telefonmonopolet avskaffades 1993 bolagiserades Televerket till Telia och redan tre år senare fanns den första telefonkatalogen på internet. För den som önskade kunde från och med 1998 även få “katalogen” på cd-rom med tre utgåvor per år.  År 2000 tog Eniro över produktionen av telefonkatalogen som nu alltså försvinner för gott – efter 136 år av trogen tjänstgöring i kommunikationens namn.