Ericssons första mobil designades 1956. Den vägde 40 kilo och var ungefär lika stor som en resväska. Och för att installera den i en bil kostade det nästa lika mycket som bilen själv. Eftersom nätverket som mobilen designats för inte räckte till mer än ungefär 100 abonnenter kan den knappast kallas för en bästsäljare.
VISA BILDTEXT
Nils Rydbeck (chef, Ericssons laboratorium för mobiltelefoni i Lund) och Flemming Örneholm (chef, Mobile Telephone Operations) tillsammans med modeller ur HotLine serien. Bild ur Ericssons historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.
FÖRETAGEN AV: Centrum för Näringslivshistoria 2017-06-23
Mobilen – från resväskor till ficktelefoner
DELA
Artikeln är skriven av Pontus Staunstrup och publicerades först på Ericssons historiska webbplats.
Först 1987 blev Ericsson mobiler, eller snarare mobilterminaler, i alla fall mobila men fortfarande inte små nog att få plats med i fickan. Under de senaste 30 åren har dock stora förändringar skett vad gäller så väl storlek som vikt. Modellen HotLine Combi, med sina orange knappar och svart skall, skulle under lång tid vara trensättande.
Den första riktiga handhållna mobilen var HotLine Pocket som introducerade 1987. Nils Rydbeck, chef för R&D på Ericssons laboratorium för mobiltelefoni i Lund hade egentligen skapat den som ett designprojekt. Han och hans kollegor ville se om de kunde få plats med alla viktiga delar i ett skal av en viss storlek. Skapad för det nordiska NMT 900 systemet så var HotLine Pocket baserade på en tidigare polisradiomodell.
De tidigaste planerna var att endast tillverka cirka 300 av modellen, det var ju ändå endast ett experiment. Men Panasonic, som saknade en mobil för den nordiska markanden, fick upp ögonen för HotLine Pocket och beställde 10 000 stycke, som döptes om av Panasonic. Det var första gången i Panasonics historia som de sålde en produkt de inte sälja designat och producerat.
1989 var tiden inne för en ny HotLine modell. NH 72 var ännu mer kompakt och lättare än HotLine Pocket. Detta eftersom dess föregångare var gjort av redan existerande komponenter, medan NH 72 helt och hållet gjordes med ny design.
Med NH 72 introducerade Ericsson även ett nytt sätt att namnge sina mobiler, N stod för NMT och H för Handhållen(eng. Handheld). Det här systemet användes inom de flesta produktgrupperna, som till exempel GH (GSM, Handhållen), DH (TDMA, Handhållen) och AH (AMPS, Handhållen), fram till och med 1999 när det ersattes av A, R, T-systemet.
Lanseringen av NH 72 är ett klassiskt ögonblick i Ericssons marknadsföringshistoria, men modellen är även ihågkommen av en annan anledning. Ursprungligen utvecklades den för det analoga NMT 900 systemet, men fick så att säga ett nytt liv i digital form i och med det nya namnet GH 172. När GSM produkterna introducerades i Tyskland 1992 blev behovet av billiga mobiltelefoner stort. Lösningen blev GH 172, av vilka 30 000 stycken levererades fram till slutet av 1992.
Ett år efter NH 72, lanserade Ericsson en billigare mobil, NH 51. Från början av 1990-talet ökade antalet lanserade modeller och Ericsso började tillverka mobiler för såväl analoga som digitala produker. GH 174, GH 197, GH 198 och NH 237 är alla modeller från det tidiga 1990-talet.
På Ericssons historiska webbsidor – producerade av Centrum för Näringslivshistoria kan du läsa mer om företagets och telefonins historia.