Genom kooperativa föreningar, folkbildning och konsumentupplysning förändrades Sverige. Medlemsantalet i KF växte och snart öppnade landets första snabbköp.
Artikeln publicerades i vår tidskrift Företagshistoria nr 2 2024.
Prenumerera på tidskriften Företagshistoria!
Den 4 september 1899 samlades representanter från 42 kooperativa föreningar till en kongress i Stockholm. Det fanns flera lokala konsumentkooperativ runt om i Sverige, men de drabbades ofta av ekonomiska svårigheter. Därför behövdes en organisation som kunde hjälpa föreningarna att få en stabilare ekonomi.
Initiativet till kongressen togs av den 34-årige Axel Rylander som var socialdemokrat och föreståndare för en kooperativ förening i Stockholm, och den 27-årige liberalen G.H. von Koch, som blev en framträdande socialpolitiker under 1900-talets första decennier. Kongressen beslöt att bilda Kooperativa Förbundet (KF).
Läs också: När snabbköpen kom till byn
von Koch valdes till sekreterare. Han hade under en studieresa till Storbritannien 1898 fått inspirationen att introducera den moderna kooperationens idéer i Sverige. Det var också i England som konsumentkooperationen föddes. Närmare bestämt i Rochdale utanför Manchester.
Där hade en grupp textilarbetare bildat Rochdale Society of Equitable Pioneers 1844. De regler som skapades där, bland annat att föreningen skulle vara öppen och demokratisk, att varorna skulle betalas kontant samt att ett eventuellt överskott skulle ges som återbäring efter hur mycket varje medlem hade handlat för, kom att bli mönsterbildande för den kooperativa rörelsen i många länder.
1904 startade KF en agenturrörelse för att förmedla varor från fabriker till konsumentföreningarna, och tre år senare centraliserades partihandeln till KF. 1908 startade KF:s sparkassa där enskilda medlemmar och föreningar kunde sätta in pengar. Detta bidrog till att lösa kooperationens ständigt återkommande likviditetsproblem.
KF medverkade till att sakförsäkringsbolaget Samarbete bildades 1908, och Livförsäkringsanstalten Folket 1914, vilka samordnades i Folksam 1950.
Få vårt nyhetsbrev, varannan vecka, direkt i mejlen.
MEDLEMMARNA BLEV FLER
KF:s medlemsantal växte snabbt, från 11 000 vid sekelskiftet till 240 000 1920 och 700 000 1940. På 1920- talet började flera butiker kallas Konsum, efter förslag av Nils Willner som arbetade med reklam och marknadsföring inom KF. Men i delar av landet uppfattades detta som ett påhitt från Stockholm, varför man hellre sa ”kooperativa”.
Efter sammanslagningen såg Johansson till att snabbt utplåna alla spår av Svenska Hem och de kvinnliga pionjärerna inom föreningen, som han gärna kallade ”Hemska Sven”.
Den som skulle göra KF till Sveriges största företag var Albin Johansson. 1903 blev han som 17-åring biträde i Tanto Handelsförening på Södermalm i Stockholm, och 1916 blev han föreståndare för den nybildade Konsumentföreningen Stockholm.
Johansson övertalade det kvinnliga konsumentkooperativet Svenska Hem (känt genom tv-serien Fröken Frimans Krig) att ansluta sig. Svenska Hem var huvudstadens största konsumentkooperativ och mer välskött än övriga föreningar i Konsumentföreningen Stockholm. Efter sammanslagningen såg Johansson till att snabbt utplåna alla spår av Svenska Hem och de kvinnliga pionjärerna inom föreningen, som han gärna kallade ”Hemska Sven”.
Läs också: Beslutet som ritade om den svenska matkartan
Albin Johansson var vd och styrelseordförande i KF och i många av dess dotterbolag 1924–57. Han drev på moderniseringen organisatoriskt och tekniskt. Han var bland annat vägröjare för att en Konsumförening skulle kunna driva flera butiker.
BOJKOTT AV DET PRIVATA NÄRINGSLIVET
Konsumentkooperationen utsattes inledningsvis för bojkotter av det privata näringslivet, och Johansson reagerade även mot alla monopol och karteller inom näringslivet.
KF kom därför att bygga upp en omfattande industrirörelse. Det hela startade 1909 då KF köpte en margarinfabrik i Vänersborg för att bryta det margarinmonopol som existerade. Det första egna fabriksbygget var en margarinfabrik i Norrköping 1921. Margarinet såldes under namnet Eve, vilket stod för ”Extra Vitaminberikat”.
GRUNDADE FABRIKER
KF köpte eller grundade sedan en rad fabriker som bland annat tillverkade mjöl, kaffe (Cirkelkaffe), choklad (Nordchoklad), fruktkonserver (Björnekulla), drycker (Wårby), tvättmedel (Persil), skor, kläder, möbler, porslin (Gustavsberg), glödlampor (Luma), gummiprodukter (Gislaved), kassaapparater (Hugin), vågar (Stathmos) och truckar (BT).
Flera av dessa industrier blev även framgångsrika på exportmarknaden. Allt detta ledde till att karteller sprängdes, priserna sjönk och produktionen ökade. 1938 kom 70 procent av det som såldes i de kooperativa butikerna från egna industrier.
Läs också: Vart tog varuhusen vägen?
Albin Johansson var en övertygad frihandelsvän, liksom den nära medarbetaren Anders Örne, kallad ”kooperationens chefsideolog”.
Örne var även riksdagsledamot och kommunikationsminister för socialdemokraterna. Han motsatte sig politiska förslag om skyddstullar och statsstöd till kooperationen, och hävdade att sådant stöd endast blir ”bekväma sovkuddar för initiativlösa och eljest odugliga företagsledare”.
Anders Örne och andra socialdemokrater som var ledande inom kooperationen bidrog till att konsument- och konkurrensperspektivet fick en stark röst i ett parti som, genom kopplingen till fackföreningsrörelsen, annars kunde ha blivit mer präglat av ett producentperspektiv.
Läs också: Från knalle till e-handel
Både handels- och industrirörelsen medförde en omfattande byggverksamhet. 1924 startade KF ett eget arkitektkontor. Under Eskil Sundahls ledning 1924–1958 kom kontoret att få stor betydelse för den svenska funktionalismens utveckling. Kontoret ritade även bostäder, samlingslokaler, formgav möbler och förpackningar och medverkade i samhällsplaneringen.
Kontoret medverkade till utformningen av moderna brukssamhällen på Kvarnholmen i Nacka och i Gustavsberg på Värmdö, där KF hade köpt en mjölkvarn 1922 respektive en porslinsfabrik 1937. Många av husen ritades av Olof Thunström, mer känd som ”Thun-Olle”. En annan av kontorets stjärnarkitekter var Artur von Schmalensee som ritade Lumas lampfabrik i Stockholm, invigd 1930.
KONSUMENTUPPLYSNING OCH FOLKBILDNING
Till de kooperativa grundidéerna hör även tankar om konsumentupplysning och folkbildning. KF grundade tillsammans med LO och Socialdemokraterna Arbetarnas Bildningsförbund (ABF) 1912. Sju år senare grundades Kooperativa Förbundets korrespondensinstitut (från 1933 Brevskolan).
Harald Edin ledde verksamheten fram till 1959. Han var även rektor för Vår Gård i Saltsjöbaden från starten 1924 till 1959. Där bedrevs utbildning av butikspersonal och chefer inom KF.
En betydande folkbildargärning utfördes av Anna-Britt Agnsäter. Hon var hushållslärarinna och chef för KF Provkök 1946–80. Agnsäter gav ut den nydanande Vår kokbok 1951, som därefter har utkommit i ständigt nya upplagor. Hennes recept innehöll exakta uppgifter på tid, temperatur och volym. Agnsäter definierade storleken på tesked och måttsked, och introducerade måttsatsen och stektermometern. 1975 lanserade hon Matpyramiden.
SNABBKÖP SLÅR UPP PORTARNA
Anna-Britt Agnsäter fick många idéer under en studieresa till USA. Därifrån hämtade KF även en annan banbrytande innovation, nämligen självbetjäningsbutiken, eller snabbköp som KF kallade konceptet. Konsum öppnade Sveriges första renodlade snabbköp på Odengatan i Stockholm 1947.
Läs också: Kampen mellan drivmedlen
En delegation med bland andra Albin Johansson hade studerat självbetjäningsbutiker i USA. Viktiga insatser gjordes också av Henry Nilsson, som under fem år hade arbetat i amerikansk detaljhandel.
Stig Wiberg fick i uppdrag att rulla ut konceptet över landet. Han utformade informationsmaterial till personal och kunder, och utvecklade praktiska lösningar för butikernas utformning. Under efterkrigstiden blev KF också pionjärer med djupfrysta livsmedel, moderna varuhus, stormarknader och effektivare lagerhantering.
BLÅVITT FÖDS
KF arrangerade 1971 sin första konsumentkongress. Den uttalade sig för att förbundet skulle ta fram basvaror till låga priser. Året därpå lanserades en kollektion med baskläder för kvinnor med varumärket Vinetta.
Basmöbler lanserades 1978, och året därpå kom de blåvita varorna som såldes under generiska namn i vita förpackningar med blått tryck. Varumärket Blåvitt avskaffades 2003 och ersattes av det nya lågprismärket Coop X-tra.
Läs också: När Domus dominerade centrum
Fram till 1966 var KF det största blocket i svensk dagligvaruhandel, men passerades detta år av ICA. De hade då cirka 35 procent var av dagligvaruhandeln. I dag står ICA för drygt 50 procent och kooperationen för knappt 20 procent. Även Axfood är numera större än KF.
Den sista industrin inom KF var Juvelkvarnen i Göteborg som lades ner 2001. Även KF:s ägande i Reso, OK, Norstedts, Akademibokhandeln, Bokus och Kapp-Ahl har avvecklats.
ICA hade länge haft problem med hur makt och ansvar skulle fördelas mellan de enskilda handlarna och koncernen. Men 1972 fann man en fruktbar lösning på detta problem, som fortfarande tillämpas. Därmed lades en god grund till ICA:s expansion.
ORGANISATORISKA PROBLEM
Under 1970-talet kom KF däremot att få allt större organisatoriska problem. Trots många ledarbyten, strategiförändringar och omorganisationer har KF inte lyckats skapa någon stabil och långsiktig lönsamhet i affärsrörelsen. Resultatet har ofta hållits uppe genom försäljning av tillgångar. Bland annat har industrirörelsen successivt avvecklats.
Den sista industrin inom KF var Juvelkvarnen i Göteborg som lades ner 2001. Även KF:s ägande i Reso, OK, Norstedts, Akademibokhandeln, Bokus och Kapp-Ahl har avvecklats.
Som mest fanns det över 200 Domusvaruhus, men de lades ner på löpande band. Konsumentföreningar slogs samman, och många butiker lades ner. 2002 bildades Coop Norden som en gemensam dagligvarukoncern för Danmark, Norge och Sverige. Den upplöstes efter sex år.
KF hade mycket stor betydelse för svensk samhällsutveckling under 1900-talet. Med tanke på dagens debatt om bristande konkurrens inom handeln och om stigande matpriser skulle det nog vara värdefullt om konsumentkooperationen kunde återvinna något av sin forna styrka.
