Det är inte lätt att få fram exakt information om när de första bilarna kom till Sverige. På en industriutställning i Göteborg 1891 visades en importerad bil. I ett par notiser i Göteborgpressen nämns i förbigående ”Lyckas man i stort genomföra användandet af denna kraft till lands och vatten, och ställa sig prisen icke afskräckande, så kommer troligen uppfinningen att spela stor roll i framtiden”. ”Ni har väl sett en liten vagn, som går på våra gator utan hästar. Inga hästar som behöfver ryktas, vattnas – och som skena – intet foder och intet djurplågeri”. Sammanfattningsvis noteras att bilar var bättre än hästar för bilar var mycket svårare att stjäla! Utställningsbilen skickades tillbaka efter utställningstiden slut, Sverige var inte moget för bilar.

Ånga, ett beprövat alternativ

Från mitten av 1800-talet blev ångbåtar mer vanliga och de små ångsluparna, fritidsbåtarna, tycks ha inspirerat vid bygget av den första svenskbyggda bilen. Tekniken var beprövad så nu gällde utmaningen att göra en ångbil. I Ystad bodde bröderna Cederholm och med hjälp av en vagnmakare började de 1891 bygga en fyrahjulig bil med en egentillverkad ångmaskin och ångpanna. 1892 var det dags för en provtur, bilen gick bra men så inträffade Sveriges första bilolycka! I den lösa sanden invid vägen så körde bilen fast, maskineriet gick sönder.

Första förbränningsmotorn

Några få biltillverkare i Europa hade omkring 1900 fått igång en liten produktion. Tekniskt intresserade gjorde studieresor för att hämta inspiration, importera eller för att starta upp svenska fabriker. Surahammars bruk och Vagnfabriks AB i Södertelge, VABIS, behövde nya produkter eftersom försäljningen av järnvägsmateriel minskade. Ingenjören Gustaf Erikson gjorde en studieresa till Europa. I största hemlighet byggdes Sveriges första förbränningsmotordrivna bil i Surahammar. Detta var ju high-tech vid denna tid. Det blev en mycket egen konstruktion med fotogenmotor – bensin var för explosionsfarligt.

Bilens utveckling i 8 steg. Illustration från tidningen Bilekonomi 1934. Bild från OK:s historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Kronprinsen, senare Gustaf V, köpte en tysk hästvagnsliknande bil 1899. Han var dock inte nöjd så samma år blev den Sveriges första motordrivna taxi. Intresset för bilar ökade när kungahuset köpt en bil men de var fortfarande mycket dyra.

Samma år köpte Pripps bryggerier i Göteborg en lastbil och det gav reklam som visade företagets framåtanda. Tänk om de hårt kämpande bryggarhästarna kunde ersättas tyckte de som värnade om djurens väl. En buss sattes i trafik i Stockholm men den gick bara ett par veckor, ”Bullerbussens” järnskodda hjul gjorde att husen och fönsterrutorna skakade sönder.

Stort motstånd

Intresset i Sverige för bilar var inte stort. Lagar och lokala förordningar gjorde att man måste söka tillstånd för att köra bil på många vägar. Grindar tvärs över vägen och lösspringande kreatur gjorde resan vådlig. Dessutom var vägarnas och gatornas skick uruselt.

En bil som visades på Konst- och Industriutställningen i Stockholm 1897 fick bara köras före klockan 8 och efter klockan 22 för att inte störa hästtrafiken och de gående.

”En bil har setts på Malmös gator” var bara en notis 1900. Det skrevs om det nya fordonet i många tidningar – det var ju en sensation att se en vagn utan häst. Samma år skrevs: ”Inga automobiler i Hudiksvall. Sådana fordon ska förbjudas å gator och vägar” säger landshövdingen. ”Öland inte moget för biltrafik, för smala vägar och förtroendet har alldeles försvunnit sedan en provtur misslyckats”.

Fyra tidiga svenska tillverkare

Det kom att dröja till början av 1900-talet innan antalet bilar ökade något. 1903 fanns fyra inhemska bilfabriker med en liten produktion, Scania i Malmö, Vabis i Södertälje, Tidaholms bruk i Västergötland och Söderbloms i Eskilstuna.

Vagnfabriks AB, Vabis grundades 1891 i Södertälje för tillverkning av järnvägsmateriel men kring 1900 var det svårt att få avsättning på dessa produkter. Redan 1898 insåg de styrande att bilar kunde bli en kompletterande produkt. Scania i Malmö började 1896 att importera cyklar, senare att tillverka egna och byggde 1901 den första provbilen. De båda företagen slogs samman 1911 och är mest kända för tidig produktion av tyngre fordon som brandbilar, lastbilar och bussar.

Tidaholms bruk AB i Västergötland byggde hästvagnar från 1894 och cyklar från 1895. Tack vare en driftig fabrikör tillverkade bruket den första enkla lastbilen 1903. Fyra personbilar blev det bara och från 1920-talets början var produkterna bussar, lastbilar och brandfordon. I samband med Kreugerkraschen 1933 avvecklades företaget fram till 1935.

Söderbloms Gjuteri & Mekaniska Verkstad i Eskilstuna började med tysk inspiration bygga några personbilar från 1901. Företaget satsade istället från 1903 på “motorlastvagnar”, lastbilar med tippbart flak och en liten handvevad kran bakom förarplatsens tak. Arkivet är skingrat men verksamheten pågick troligen till 1912.

Personal och fordon uppställda utanför mejeriet AB Mjölk, Grädde, Smör i Solna 1937. Bild ur Arla Foods historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Bilutställningar ökar intresset

Varuvagnar och lastbilar spåddes vara framtidens fordon. Ambulanser och brandbilar blev populära, utryckningstiden kunde förkortas. När hovet senare beställde ett antal lyxbilar väcktes intresset hos de välbeställda som läkare, högre militärer och godsherrar.

Intresset ökade också tack vare en bilutställning i Köpenhamn 1902. I Stockholm följde bil- och motorbåtsutställningar 1903, 1904 och 1907. Men bilen var fortfarande ”rikemans sportredskap” och dyr. Dessutom fanns det få lämpliga chaufförer att anställa men hästkarlar ansågs vara bäst. Antalet bilar ökade dock och 1906 kom den första automobilförordningen för hela landet, 1907 blev det krav på körkort och registreringsnummer. Samma år fanns det 649 bilar registrerade, 362 av dem i Stockholm. 1916 var totala antalet 5 837 och bilköparna kunde vid den här tiden välja mellan tre olika typer av bilar: elbilar, ångbilar eller förbränningsmotordrivna.

De svenska biljättarna: Volvo och Saab

Volvo började i Stockholm 1924 med arbetet inför ett antal provvagnar som kom 1926, med amerikanska och tyska förebilder. Bilen saknade då namn, det var nära att den skulle kallas Larson efter en av de två grundarna. I Göteborg var namnet på kullagerfabriken Volvo ledigt, ett passande namn som betyder “jag rullar”.

Svenska Aeroplanfabriken, med förkortningen SAAB väntade en nedgång i flygplanstillverkningen efter andra världskriget. Den första bilen byggdes 1946, tydligt inspirerad av flygtillverkningen i formerna. Formgivare var Sixten Sason.