När distriktsläkaren Klaus Märtens under andra världskrigets slutskede arbetade som fältskär skadade han sin fot. Det blev med ens svårt för honom att få ner foten i de traditionella militärkängorna som dessutom hade en alldeles för hård gummisula. En idé om att skapa kängor med sulor av luftdämpat gummi tog form hos Märtens

Märtens tog 1947 kontakt med Herbert Funk, en ingenjör från Luxemburg som specialiserat sig på plats. Tack vare sin nationalitet kunde Funck relativt snabbt efter kriget resa över gränserna och köpa upp militärt skrot. Bland annat kom han över ett parti kasserat gummi från flygfältet Oberschleissheim, ett satellitläger till koncentrationslägret Dachau. Det kasserade gummit använde sedan Märtens och Funk till prototyperna för sina nya kängor, lädret kom från en gammal Wehrmachtuniform. Till och börja med var målgruppen – och även köparna – kvinnor över 40. Under de 10 första åren gick 80 % av försäljningen dit.

Tolv år senare köpte den brittiska skotillverkaren R. Griggs Group rättigheterna att tillverka skorna i Storbritannien. Dr. Märtens blev Dr. Maertens för att 1960 bli Dr. Martens och en ny modell, 1460, av oxblodsläder skapades som blev populära arbetarkängor. Sulorna kallades Airwair och de typiska gula sömmarna kom till. Det är dock under 1960-talet som Dr. Märtens fotriktiga kängor tar sig in i det populärkulturella medvetandet där de anammades av såväl punkare som skinheads och började bli den trendikon som de är idag.