Bröderna Hedlund - ett företag av stål
VISA BILDTEXT
Viadukten över Katarinavägen och KF-huset år 1934. Bild ur Petrus och Augusta Hedlunds Stiftelses historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

FÖRETAGEN AV: Anders Johnson 2024-02-06

Bröderna Hedlund – ett företag av stål

Två bröder, Jonathan och Petrus Hedlund, kom att spela en stor roll för Stockholms och hela Sveriges bebyggelse. Genom deras stålkonstruktioner möjliggjordes byggen som aldrig tidigare sett dagens ljus. Men allting började med två strykjärnsskaft …

Under andra halvan av 1800-talet inträffade den mest genomgripande förändringen av järn­hanteringen sedan medel­tiden. Genom götståls­processerna omvandlades stål­framställningen från hant­verk till storindustri.

Detta skapade bland annat förut­sättningar för en förnyelse av byggnadskonsten genom stora byggnads­verk med bärande stål­konstruktioner. Eiffel­tornet i Paris samt de första sky­skraporna i Chicago och New York var några pionjär­verk från 1800-talets sista decennier.

I Sverige kom företaget Bröderna Hedlund att bli ledande stål­byggare. Det grundades i Stockholm 1911 av bröderna Petrus och Jonathan Hedlund. De hade genom sin uppväxt på Munkfors Bruk, där fadern var bruks­byggmästare, fått insikter både om stål- och byggnadsteknik. Jonathan hade dessutom arbetat några år i Chicago.

1935 levererade och monterade Bröderna Hedlund den nya Katarinahissen, inklusive gångbro gondolen och viadukt över Katarinavägen. Natten till den 12 september drogs den på Mosebacke Torg färdigmonterade viadukten ut över Katarinavägen till KF-huset. Bild ur Petrus och Augusta Hedlunds Stiftelses historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Få vårt nyhetsbrev, varannan vecka, direkt i mejlen.

DET BÖRJADE MED TVÅ STRYKJÄRNSSKAFT
De båda bröderna startade verksamheten i en liten byggnad vid Hälsinge­gatan/Norra Stationsgatan. Jonathan ledde verkstads­arbetet till sin död 1940 och Petrus var företagets direktör fram till 1951. Även deras syskon Ellen, Olle och Sven kom att arbeta i företaget.

Läs också: Våghalsigt bygge

Den första inkomsten var 75 öre för att laga två strykjärnsskaft. Det var framför allt genom leveranser till Stockholms stad, som på 1910-talet genomförde omfattande investeringar i sina tekniska anläggningar, som Bröderna Hedlund kunde etablera sig som stålbyggare i stor skala. Företaget levererade konstruktioner till bland annat vattenverket i Norsborg, vattenkraftverket i Untra vid Dal­älven och till frihamnen vid Värtan.

1917 fick företaget sin första order på en stor industribyggnad, nämligen till Bofors fältartilleriverkstad. Därefter följde många leveranser till industribyggnader, kraftverk och broar runt om i landet. Man tillverkade byggnads­konstruktionerna i den egna verkstaden, som kraftigt utvidgades 1922, och stod själv för monteringen på plats.

Många av de märkesbyggnader som uppfördes i Stockholm under mellankrigstiden bars upp av Hedlunds stålkonstruktioner, bland annat Konserthuset, Stadsbiblioteket, Filadelfiakyrkan, Citypalatset, Esseltehuset och Medborgarhuset.

MÄRKESBYGGNADER
Många av de märkes­byggnader som uppfördes i Stockholm under mellan­krigs­tiden bars upp av Hedlunds stål­konstruktioner, bland annat Konsert­huset, Stads­biblioteket, Filadelfia­kyrkan, City­palatset, Esselte­huset och Medborgar­huset. Det stora prestige­projektet var Katarina­hissen där företaget både monterade ner den gamla hissen (vilket skildras i Per Anders Fogelströms roman I en förvandlad stad) och uppförde den nya.

Gångbron över Katarinavägen vägde 40 ton och sattes samman uppe på Mosebacke. Natten till söndagen den 12 september 1935 drogs bron från Mosebacke över till KF-huset. Petrus Hedlund satt själv på bron medförande pilsner och smörgåsar för att kunna fira broslagningen tillsammans med de arbetare och heders­gäster som hade samlats på KF-husets tak.

Bröderna Hedlund blev under 1930-talet pionjärer med att introducera svetsningen i svensk stål­byggnads­industri. Företaget uppförde 1934–35 landets första hel­svetsade bro, Pålsunds­bron, alltså södra delen av Västerbron. Genom att använda svetsning i stället för nitning kunde brons vikt minskas från 1 950 ton till 1 200 ton.

År 2000 har Stockholm blivit – Heliopolis. Spådde bygg­bolaget 1955.

Sven Hedlund var firmans svets­expert. Svetsade balkar kom att bli en viktig specialitet för Bröderna Hedlund. Företaget till­verkade även grova svetsade rör för exempelvis vatten­verk och gas­verk.

Under 1930-talet> gav sig Bröderna Hedlund ut på export­marknaden. Den mest spektakulära export­ordern gällde en lands­vägsbro över Babolfloden nära Kaspiska havet i Iran. Förman Bertil Wassberg och två av Hedlunds montörer samt lokal arbets­kraft uppförde den 92 meter långa bron under sex månader 1935. Lokal­befolkningen lär i många år efteråt ha använt sig av svenska kraft­uttryck.

Katarinahissen, Nya Katarinahissen och KF-huset u å. Bild ur Petrus och Augusta Hedlunds Stiftelses historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

STOD STADIGT UNDER KRIG OCH KRIS
Andra världskriget skapade en hel del problem för Bröderna Hedlund. Många anställda inkallades till bered­skaps­tjänstgöring, handeln med omvärlden skars av och staten införde regleringar för att styra råvaror och produktion.

Precis som under mellankrigstidens kriser beslutade Petrus Hedlund att man nu skulle satsa på att bygga ut den egna verksamheten när efterfrågan på företagets produkter sjönk. Han ville att företaget skulle stå väl rustat när kriget var över.

Läs också: Från folkhemsbygge till Brysseldramatik

Bröderna Hedlunds byggnader vid Norra Stationsgatan hade blivit alltmer opraktiska. En stor tomt köptes därför i Södra Hammarby­hamnen där en ny anläggning stod klar 1943. Detta var Sveriges största plåt­verkstad med sju skepp och järnvägsspår in i verkstads­hallen.

Petrus Hedlund var under 40 år den dominerande gestalten i företaget och kallades i pressreferaten för ”landets störste smed”. Han var en fram­gångs­rik affärsman som med stor skicklighet parerade flera låg­konjunkturer.

En orsak till detta var att han inte tog stora risker under de goda tiderna utan skapade till­räckliga buffertar för att klara låg­konjunkturerna. Han lyckades också lägga om företagets produktions­inriktning i takt med marknadens förändringar.

DEL AV STÖRRE KONCERNER
År 1950 sålde Petrus Bröderna Hedlund till Defibrator och året därpå avgick han som företagets ledare. Under det kommande decenniet upp­fördes bland annat Femte höghuset vid Sergels Torg och höghuset i Wenner-Grens Center. Den senare byggnadens stål­konstruktioner upp­fördes i rekordfart, 25 våningar på 25 veckor.

År 1961 köptes Bröderna Hedlund av Gränges­bergsbolaget som framför allt var intresserat av det stora rörverk som Bröderna Hedlund då uppförde i Jordbro söder om Stockholm. Gränges­bergs­bolaget hade nämligen fått en stor sovjetisk order på gasrör.

Plåten skulle tillverkas vid företagets nya järnverk i Oxelösund men Gränges­bergsbolaget skulle inte hinna bygga ett eget rör­verk för att få de första leveranserna klara i tid. Dessutom passade Bröderna Hedlund bra in i Grängeschefen Erland Waldenströms strategi att bredda företagets produktions­inriktning.

Fredells – från plankor till byggvaruhus

Grängesbergsbolaget ansågs vara ett av Sveriges viktigaste och mest prestigefyllda företag. Som dotter­bolag kom Bröderna Hedlund in i närings­livets finare salonger med omfattande inter­nationella kontakter. Med Gränges som ägare kunde nu stora satsningar göras i Bröderna Hedlund som 1968 bytte namn till Gränges Hedlund.

Under det första decenniet i Gränges­koncernen uppförde Hedlunds stål­konstruktioner till bland annat Åhléns City, Kultur­huset och Filmhuset. Samtidigt utvecklades Gränges Hedlund till ett världsomspännande stål­byggnads­företag med flera fabriker som uppförde konstruktioner till exempelvis kol­kraftverk, gas­anläggningar, lager­byggnader, varv, hamnar, flyg­platser och broar.

Lastbil från Gränges Hedlund levererar rör till lagning av bro år 1985. Foto: Erik Hoffsten. Bild ur Petrus och Augusta Hedlunds Stiftelses historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

STYCKADE OCH SÅLDA
I mitten på 1970-talet drabbades Gränges­bergs­bolaget av mycket stora problem till följd av gruv- och stål­krisen. År 1980 köptes Gränges av Electro­lux, och Gränges Hedlund hamnade nu på försäljnings­listan.

År 1985 såldes rör­verket i Jordbro till det finska stål­företaget Rautaruukki och året därpå såldes Gränges Hedlunds ståldivision till statliga Finnboda varv. Den sista stora beställningen Gränges Hedlund fick innan samgåendet var stål­konstruktioner för Globen.

I den årliga redo­görelsen för de statliga företagen som regeringen redovisade för riksdagen 1987, skrev industri­minister Thage G. Peterson (S) att förändringarna i Finnboda 1986 ”markerar att en ny era startat”. Vidare hävdade Peterson att ”marknads­utsikterna för den industriella verk­samheten är lovande […] Finnbodas nya inriktning och affärs­volym ger nu en stark bas och goda förut­sättningar för en fortsatt framgångs­rik utveckling.”

Peterson blev inte sannspådd. År 1988 såldes Finnboda till en privat intressent. Tre år senare gjorde företaget konkurs och rör­verket i Jordbro lades ner, exakt 80 år efter att Petrus och Jonathan Hedlund hade startat sin firma.

Koppardalen – pelare från det första varuhuset